Fredag 220304 Costa de Levante

Nu har vi boat här på campingen Costa de Levante ända sedan 220223. Vädret har varit omväxlande sol, värme och regn. 

Björn mår möjligen något bättre, men är absolut inte frisk ännu. Vi har t o m hunnit med ett akut besök på sjukhuset i Nules. Vi fick fantastisk god hjälp av vår campingvärd Frank, som skjutsade oss dit och tolkade åt oss. Dock blev vi inte klokare av besöket och Björn fick inte heller någon hjälp.

Eva och Errol har gått många och superlånga, härliga promenader utmed Medelhavet, varje dag. Errol har badat när det har blivit för varmt. Moncofas strandpromenad erbjuder vackra, njutbara miljöer.

Dock erbjuder en sån här vistelse ingen njutning eller avkoppling. Det blir mest oro och anspänning, för oss alla tre. 

Vi beslutar idag att försöka påbörja vår resa hemåt till Sverige. Eva kör och Björn kan förhoppningsvis vara behjälplig med GPS, vid behov. Vi får prova oss fram och hoppas på att det ska gå fint. Så detta får bli sista inlägget i bloggen för denna resan!

 Onsdag 220223 – Puerto Lápice – Costa de Levante, Moncofa

Lämnar vår övernattning efter frukost, strax efter kl 09. Eva får köra idag också, för Björn mår inte alls bra! 

Vi behöver handla och söker upp Mercadona i närmaste stad. Vår vana trogen får vi trassla oss in på smala gator och köra omkring som ett korsstygns-broderi, utan komma till någon Mercadona! Vi ger upp och försöker nu korsstygns-brodera oss ut igen. Till slut, efter en timmes broderande kommer vi tillbaka ut på vägen och så småningom på motorvägen mot Valencia. Vi blir helt genomsvettiga och slut, båda två!

Det är bäst att snart nog ta en rast, en kort Errol-kissning och en macka, för att återfå lite energi och ork! Turligt nog kan vi här också köpa 6 kg fina Valencia-apelsiner för 5 euro. De ser fantastiskt fina ut!

Framåt 15-tiden är vi framme i Moncofa och nu ska vi bara hitta till Mercadona här, för att handla lite. Det borde ju vara lätt, eftersom vi har varit här många gånger tidigare. Men, vi känner inte igen oss och gör ett nytt korsstygns-broderi bland stadens gator! Till slut, till slut hittar vi ändå vårt Mercadona. Eva går in och handlar det nödvändigaste!

Sen är det bara de sista kilometrarna kvar till Camping Costa de Levante! Vi checkar in och får rådet att välja en plats nära receptionen för att få bra wifi. Det gör vi och här står nästan inga husbilar alls! Vi får en egen liten tomt och det känns bra!

Vi boar genast in oss, ger Errol mat och sätter Björn på vilo-paus! Sen måste Errol få komma ut på en lång promenad, som kompensation för två långa, tråkiga bil-åkardagar! Vi ser då att det nästan är fullbelagt med husbilar nere vid stranden, där vi brukar stå! De flesta är fransmän.

Errol är lycklig och känner igen sig här. Vi går på sten-stranden, nästan helt själva och fortsätter sen en bit på strandpromenaden. Oj, vilken energi och glädje Errol visar! Det är härligt att se honom som ung på nytt!

Så är det snabbt kväll och nu vill Eva njuta en efterlängtad, välbehövlig dusch! Med viss skepsis går Eva till duscharna, för på det här stället brukar det inte alltid finnas varmvatten! Inne i damernas duschavdelning är det full fest! I nedre änden sitter en herr fransos och blir friserad av en kvinna, medan en annan spelar hög musik och dansar. De vinkar glatt och Eva försöker sig på lite av det franska språket, vilket går sådär! De visar på säkra, varma duschar och ”partar” sedan vidare!

Nu kan vi göra kväll och bara slappna av. Björn får gå tidigt i säng och förhoppningsvis sova gott!

 Tisdag 220222 Mérida – Puerto Lápice

Björn mår lite bättre efter god sömn och Alvedon. Eva får vara chaufför idag, så Björn får vila. Vi lämnar Mérida efter frukost och siktar på vårt mål för dagen – Puerto Lápice – Don Quijotes hemstad! Vi har övernattat i Puerto Lápice tidigare. För fem år sedan hälsade vi på Don Quijotes och Cervantes här.

När vi åkt ca 1 timme blir det plötsligt kö och vi får snigla oss fram hur länge som helst. Det här verkar ju vara oändligt! Vi ser flera polismotorcyklar som kör fram och tillbaka, vi tror att det är en olycka som hänt längre fram. Efter minst en timme tar det helt stopp och vi står stilla och bara väntar. Vi tar fram kikare och kan skåda en flock med vackra Helena- Astrilder som födosöker utmed vägkanten. När vi ändå har kikare framme skådar vi framåt, utmed färdvägen. Då får vi svaret på vad som hänt! I en rondell står det fullt med traktorer, som spärrar framkomligheten! Aha, de demonstrerar mot något! Efter ytterligare ca en timme kommer det en motorcykel-polis och stannar vid varje bil. Han meddelar att det kommer att ta 2 timmar till innan demonstrationen är över och trafiken kommer igång. Han råder oss att vända på vägen och finna en alternativ väg. Vilket vi genast gör. Vi väljer istället motorvägen mot Madrid, vilket blir mycket längre men känns säkrare.

När vi passerar området runt Caceres ser vi minst ett femtio-tal gamar som cirklar i luften. Det är både Gåsgam och Grågam, kan vi se. Det är alltid lika mäktigt att få dessa fåglar! De är så stora!

Strax efter kl 16 kommer vi fram till Puerto Lápice och då har vi bara gjort ett kort stopp för kissning och lunch-macka. Det står ingen husbil på ställplatsen, så vi kan verkligen välja plats.

Björn får stanna hemma och vila, medan Eva och Errol går iväg på välbehövlig promenad. Vi strosar fram genom den lilla staden. Här är helt öde och stilla! De få butikerna och barerna är för tillfället stängda. Vi ser totalt 4 människor, under promenaden, varav 3 är gamla tanter och den 4:e är en gammal man. Nu måste vi ju bara gå fram till stadens bibliotek och se om Cervantes sitter kvar där, vid sitt skrivbord!

Jadå, han är precis sig lik, som för 5 år sedan! Errol smyger stelt fram till honom och morrar dovt! Det är allt en skum gubbe, tycker Errol!

I romanen som Cervantes skrev om Don Quijote, nämns Puerto Lápice 4 gånger. En av gångerna skriver han så här:

”Och på tal om det sista äventyret fortsatte de på väg till Puerto Lápice, för där sa Don Quijote att det inte var möjligt att missa många och olika äventyr, eftersom det var en väldigt tillfällig plats”

Mitt i prick! Exakt så känns det att vara här!

Vi står fortfarande helt själva på ställplatsen ikväll. Vi är trötta alla tre, efter en lång dags körning! Imorgon hoppas vi komma fram till Costa de Levante vid Medelhavet, där vi får stanna ett tag och ta det lugnt!

Måndag 220221 Mérida

Innan vi ger oss ut på promenad i romartiden, ringer vi till Camping Costa de Levante (strax norr om Valencia) och bokar en plats till på onsdag. Nu när karnevalstiden närmar sig vill vi vara säkra på att ha någonstans att bo.

Mérida har ca 55 000 invånare, men den historiska staden med alla utgrävningar ligger centralt samlat, helt nära vår ställplats. Staden grundades år 25 f. Kr, för att skydda passagen över Guadiana-floden. Staden kallas också för ”Lilla Rom”, vilket vi förstår efter den här dagens vandringar.

Förmiddagen ägnas åt en gemensam romersk promenad. Vi strosar nerför Santa Eulalia-gatan fram till Plaza de Espana. Inte långt därifrån ligger Alcazaba – den äldsta muslimska befästningen på den iberiska halvön. Den byggdes på 900-talet e. Kr. Väggarna är nästan 3 meter tjocka och 10 meter höga. En imponerande byggnad med andra ord!

Alldeles nära ligger nu El puente romano – romarbron, som är hela 792 m lång! Den är endast tillgänglig för gående. Bron sträcker sig över Guadiana-floden. Den byggdes från början i två delar, men restaurerades under 1600-talet till en enda bro, efter en flodvåg som delvis fördärvade den.

Ja, nu är förmiddagen gången, våra tre lunch-magar börjar knorra och Björns knä säger ifrån. Alltså går vi hem till Homer för en stunds mat-intag och vila.

Eva vill dock fortsätta att vandra i romartiden och lämnar därför herrarna hemma en stund. Björn har lite huvudvärk, är frusen och har ont i sitt knä. Errol tycker det är tokvarmt för nu är det 21 grader i solen.

Först av allt blir det ett par inköp! På Panderian köper Eva färskt bröd och två kakor. Därefter blir det besök hos en grönsakshandlare för att inhandla 1 kg gröna oliver.

Nu kan romartiden börja! Första besöket blir Templo Diana. Under romartiden dominerade templet ett stor torg, som också var stadens centrum och den huvudsakliga mötespunkten för invånarna. Staden hette då Augusta Emerita (därav namnet Mérida). Här hände allt som var viktigt! Politiska beslut fattades, domarväsendet och finansmakten hade sina herresäten här. På torget skedde all handel såväl som offer till gudarna. Templet är så vackert och så stort!

Sedan går vandringen vidare till de arkeologiska utgrävningarna av stadsdelen Moreriá. En tomt på 12 000 kvm som visar delarna av en hel stadsdel med romersk mur samt portar och gångvägar mellan husen. Helt fantastiskt!

Därefter går promenaden till Arco de Trajano – som ursprungligen delade staden från söder till norr och även var ingången till ett Forum. Bågen byggdes över Cardo Maximus, en av huvudvägarna i staden. Arco de Trajano är hela 14 m hög och 6 m bred. Mycket imponerande!

Det sista besöket för dagen blir Templo de culto imperial – det kejserliga kulttemplet. Det byggdes för att synliggöra kejsarmakten och möjliggöra för invånarna att visa sin dyrkan av kejsaren och hans familj.

Nu är även Eva nöjd med romartiden och går hem till Homer för att få en kopp kaffe med nyinköpt kaka. Tyvärr har nu Björn fått frossa och mer huvudvärk! Det här bådar inte gott! Han får ta tabletter och vila på soffan under filten! Nu hoppas vi att Björn mår lite bättre imorgon, när vi reser vidare. Det är tur att vi är två chaufförer! 

Söndag 220220 Castro Verde – Mérida (Spanien)

Efter avnjuten frukost är det då dags för ett långsamt farväl tillsammans med våra fyra kvarvarande vänner, Rob och Toss med Sienna samt Christine och Hartmut. Vi ber Rob att lämna vårt visitkort till tältande mannen från Schweiz, som vi lärt känna. Han var nämligen inte hemma just nu. Vi har redan tidigare pratat med holländske Frans, vår bästa granne större delen av Campismo-vistelsen. 

Vi reser i strålande fint väder, klarblå himmel och stor sol. Vid Évora har vi turen att få se en Brun Glada; ett nytt kryss för denna resan! När vi passerat Borba, är det dags för en lunch-paus. Platsen är lite sunkig, men utsikten är vacker med en vy över en sjö, betande kor och gröna fält. Errol och Björn kan ta en promenad medan Eva fixar lunch-mackorna. Med mätta magar kan vi nu fara vidare. 

Vi passerar Elvas och ser faktiskt akvedukterna på långt håll. Färden går vidare, in i Spanien och förbi Badajoz.

Vid 15:30 är vi framme på ställplatsen i Mérida. Vi får hjälp att passera bommarna och betalar för två dygn. Det kostar 15 euro/d inklusive el. Wifi är gratis. Vatten och tömning finns, men ej toalett eller dusch. Vi blir sedan hänvisade en plats och mannen lotsar oss även in samt visar sedan var elstationen och service-stationen finns. Det är verkligen välordnat!

Björn behöver nu sin siesta. Eva och Errol behöver istället en rekognonserings-promenad för att utröna var hund-toaletten kan finnas. Fint, den är inte långt bort alls och visar sig vara en park, med massor av intressant läsning. Runtomkring parken är det fullt av ute-serveringar och här sitter hela familjer och njuter av den fina söndagen.

Vi strosar vidare några gator längre bort. Snart nog kommer det fram en hel stor familj och vill prata med oss. Som tur är kan dottern prata engelska. Pappan i familjen vill visa bild på deras svarta labrador, som är lika fin som Errol, enas vi om. Att promenera med en fyrbening är verkligen kontakt-skapande!

Kvällspromenad blir gemensam. Vi bestämmer oss för att leta upp Amfiteatern, som ligger ganska nära vår ställplats. Oj, oj, oj vilket område! Det är ju enormt! Området är inhägnat och är självklart avgiftsbelagt. Vi läser på informationstavlan att man kan köpa en samlad biljett för 8 euro (pensionär), som ger inträde till Méridas alla sevärdheter. 

Vi inser nu att Mérida nog inte är den bästa staden för oss, med tanke på att vi inte vill lämna Errol ensam i Homer hur länge som helst och med tanke på Björns begränsade gångförmåga. Imorgon får vi ta ställning till vad vi ska välja ut att besöka.

 Lördag 220218 Castro Verde

Denna veckan har nästan helt gått i måltidens tecken:

Redan på söndagen bjuder Christine in oss till sen-lunch, kl 14 på Bratwurst, Nurnberger Wurst och bröd, tillsammans med övriga internationella gänget. Solen skiner så skönt och vi får en fin eftermiddagslunch tillsammans. Som avslutning bjuds det på kaffe, kaka och portvin. Vi förhåller oss mestadels tysta, eftersom samtalen främst hålls på nederländska, fast vid inslag av det tyska språket hänger vi på!

Klockan 13 på måndagen är det sedan dags för Christines avskedsfest, även om hon inte flyger förrän den 26 februari. Jadå, det blir som vanligt en middag med tyska, rejäla portioner! Först bjuds vi en underbart god Tomatsoppa, därpå följer en smakrik Gulasch som serveras med Rödkål och Pasta. Som avslutning får vi kaffe och Pastel de Nata. Vädret tillåter oss att avnjuta måltiden utomhus, även om det blåser nordliga vindar och en del moln som täcker solen emellanåt.

Rätt var det är dyker ”Ronaldo” upp (vår fotbolls-dribblande vän), som en objuden gäst! Han inrättar sig under vårt bord och får faktiskt smaka en liten köttbit också. Vi är självklart helt proppmätta efter denna tyska måltid och sitter nu bara kvar och småpratar, fram till fotbollsdags. ”Ronaldo” avböjer dock spelet idag, för han har bara lilla, löptiken Kira i åtanke nu. Han drar alltså iväg på viktigare uppdrag!

Ronaldo

På onsdagen samlas vi för ytterligare en avskedsmiddag. Nu är det belgarna Hermine och Émile som bjuder. Idag serveras vi först tonfisk-rörefylld tomat med sallad till. Huvudrätten är en kycklinggryta med kall vitlökssås till samt bröd. Till avslutning serveras kaffe och god kaka. Så sitter vi åter där under mestadels nederländskt samtal och får flika in när samtalen ibland går över till tyska. Några engelska meningar blir det också, när Hermine får översätta från nederländskan.

Under veckan dyker det upp en svensk husbil. Det visar sig vara Helen och Göran, med hundarna Chica och Ninja. Vi träffades för två år sedan på färjan mellan Varberg och Grenå. Nu dyker de alltså upp här och är nyfikna på vårt Castro Verde. Under en god fm-fika får vi en pratstund. Vi resonerar om besökta platser i Portugal, om praktiska husbilsting och mycket mer!

Trots alla middagar hann vi dock göra en fågelskådningstur! Vi far iväg ut till vattentornet i Entradas och går vår vanliga promenad till barragemen, hela tiden spanandes efter fåglar. Errol lufsar på i sin takt, som vanligt. Vi har en fin skådarpromenad och kan räkna in ett 25-tal arter. Allra mest njuter vi av Helena-Astrilderna, som håller till i buskarna nere vid barragemen. Vi får även en ny art för denna resa, för i dammen simmar några Skedänder. När vi sedan åker vidare mot Sao Marcus de Ataboeira, får vi en fin uppvisning av en Svartvingad Glada, som ryttlar så fint över en bäckfåra, helt nära vägen. Det är en fin avslutning på vår tur!

Idag klockan 13, när Bombeiros-sirenen tjuter, samlas vi resterande 6 vänner för den svenska avskedsmiddagen. Dock är den ju inte särskilt svensk, utan snarare portugisisk! Vi instruerar våra vänner hur en Bifana ska ätas och sedan hugger vi in. Entradas-vinet smakar utmärkt därtill. Christine kan inte låta bli att komplettera med varsin liten pizza-slice, men den slinker ner den också. Efter en stund vankas det kaffe och Queijadas (nästan som en mazarin, fast den är fylld med en röra av mald mandel och ost).

Som vanligt blir vi sittande i samtal, dock mestadels på tyska och lite engelska, ända till 15:30 då det är dags för fotbolls-turneringens finalmatch! Spelarna är taggade till tusen och idag spelar de mot Tyskland, Nederländerna och Sverige på en och samma gång! Spänningen är olidlig, men självklart tar Homer-Zlatan hem storvinsten! Hollands damlag erövrar dock sin efterlängtade guldboll och äntligen behöver hon inte lämna den ifrån sig när matchen är över!

Bästa vännerna och bästa fotbolls-spelarna!

Därefter packar vi våra grejer och gör oss klara inför morgondagens avfärd!

Sammanfattningsvis har vi nu varit i Portugal och mestadels i Castro Verde i 5 månader, så nu vill vi flytta på oss för att utforska mer av Spanien. De här 5 månaderna har varit annorlunda än våra tidigare vistelser här. Vi har knappt fått mer än en halv dags regn på hela tiden och det har varit mycket soligt. Dock upplever vi att det varit kallare i år. Den pågående pandemin har självklart också påverkat denna vistelsen. Vi har inte haft någon julfest eller nyårsfest i Campismons tv-rum. Vi har såklart begränsat våra aktiviteter, på så sätt att vi undvikit konserter, utställningar osv. Vi saknar också en del vänner, som av olika anledningar inte varit här. 

Dock är vi oerhört tacksamma och glada över att vara tillbaka i "vårt andra hem", spela vår hund-fotboll, umgås med de vänner som varit här! Vi har även lärt känna och fått några nya vänner!

 Torsdag 220210 Mouraou – Villanueva del Fresno (Spanien) – Moura – Serpa – Castro Verde

Vi sover gott, trygga vid den mäktiga borgens murar. Idag består vår frukost-tv av flyguppvisningar som Ladusvalor, Hussvalor och Klippsvalor gör runtom kyrktornet. Det är en underbar naturfilm!

Det mindre underbara är att vi upptäcker att Errol kräkts under natten. Vi tackar honom dock, för att han kräktes på golvet och inte på Homer-mattan. Eva städar lätt upp efter honom.

Så lämnar vi Mouraou, genom dess smala gränder, med andan i halsen!

Eftersom det bara är 7 km till den spanska gränsen bestämmer vi oss för att åka till närmsta stad – Villanueva del Fresno – för att tanka billigare diesel.

När vi åker över till Spanien möts vi av stora inplastade odlingar, men även av enorma fält med rosa-blommande Mandelträd. Det är så vackert! Den här resan går ju snabbt och snart nog snurrar vi åter runt bland smala gator och gränder för att hitta på en matvaru-affär. GPS:en är verkligen inte till någon hjälp, så vi ger upp och kör istället till närmsta bensinstation. Full tank och dieseln kostar här 1:49 euro/l. Vi nöjer oss med detta inköp och kör tillbaka till Portugal igen.

Nu siktar vi mot nästa medeltida mål, nämligen staden Moura. Oj, oj, oj, så mycket bilar här är och återigen slussar GPS:en in oss bland de smala gatorna, där dessutom bilar står parkerade hur som helst!! Det här går bara inte! Vi klarar inte att manövrera in Homer till vår tänkta nattparkering! Vi får bara ge upp detta medeltida mål!

Vi beslutar oss för att åka mot hemmet i Castro Verde, eftersom vi ändå är inom dess räckvidd. Målet ställs först till staden Serpa, som får bli vårt värdiga avslut på denna historie-semester. Resvägen dit är underbart vacker; Mandelträden står nu i full blom och kantar vår färdväg. Vi njuter!

Vi parkerar Homer vid Lidl, för härifrån är det nära till medeltiden! Så strosar vi bort till Serpas historiska centrum och den vackra akvedukten. Det är vårt tredje besök här, under denna vistelse, men Serpa är värd all uppmärksamhet! Errol tuffar på, som på räls, för han känner igen sig väl i den här medeltiden.

Det är en varm dag, med soldis och 21 grader, så vi kan inte strosa omkring hur länge som helst! Frampå eftermiddagen får det vara nog! Nu handlar vi lite på Lidl och styr kosan hemåt!

När vi styr in på vår boplats, möts vi såklart av väntande grannar. Våra finska grannar kommer upprörda och berättar att en ensamfarande man från Nederländerna beslöt sig för att lägga beslag på våra nya blå ”klossar”. De upptäckte tjuven under brottets gång och rusade då fram för att stoppa honom! De lyckades även och de tog också ett foto på nummerskylten! Tack kära, finska grannar för er uppmärksamhet och att ni inte rädes att ingripa! Heja Finland! Vi tackar och tackar igen för deras hjälp!

Sedan kommer Frans och Ellen för att bjuda in oss på Kycklingsauté och vin ikväll. Men, vi får faktiskt tacka nej, för nu är vi jättetrötta och längtar efter en dusch samt en avkopplande kväll hemma i Homer. Nu är vi tillbaka i nutiden!