Torsdag 210916 Hjo – Halmstad
När Homer passerade bilbesiktningen utan anmärkning, förra veckan, blev vi så glada att vi omedelbart bestämde oss för att åka hem och packa, för att komma iväg söderut så fort som möjligt!
Färja Halmstad – Grenå bokas till den 17/9 och så här tidigt har vi inte lämnat vårt bo, vid de tidigare Portugalresorna.
I regn och rusk lämnar vi vårt lilla bo i Hjo, för ett halvår framåt. Vädret känns igen, för vi har alltid haft regnväder under tidigare resor.
Vi kommer fram till Halmstad hamn på kvällskvisten och nu har det faktiskt slutat att regna. Det står ett antal husbilar parkerade utmed piren, nere vid havet, endast 500 m från färjeläget, så vi kör dit och slår nattläger.
Errol och Eva ger sig genast ut på en promenad utmed piren. Errol godkänner stigen och vi ser t o m ett par Stenskvättor på stenarna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fredag 210917 Halmstad – Wischafen Tyskland
Färjan avgår kl 08:00 och vi är laddade för avresan i god tid. Idag slipper vi sitta i hundloungen. Vi blir istället hänvisade till mycket behagligare sittmöjligheter, på främre däck, tillsammans med blandade passagerare. Vi köper genast kaffe och intar vår efterlängtade frukost! Errol får några promenader ute på ”soldäck” för att göra resan lite roligare för honom. Så är vi framme i Grenå kl 12:35.
Vädret är dimmigt och disigt i Danmark. Vår vanliga resväder verkar bestå med andra ord!
Vi passerar gränsen till Tyskland utan att behöva visa något vaccinationspass, till vår besvikelse!
Vi kör till Aldi i Schleswig för att handla gott tyskt bröd och en liten flaska whiskey; det är ju fredag! Det känns först lite konstigt att se alla människor med munskydd på, men vi vänjer oss tämligen snabbt, för här är det verkligen mangrann användning!
Vi fortsätter sedan mot Gluckstadt och nu blir vädret bättre, utetemperaturen är uppe på 16 grader. Vi bestämmer oss för att åka över Elbe med färjan, till Wischafen, för att slippa stå i kö imorgon bitti. Vi tolererar till och med att kötiden ikväll är 1 timme! Väntetiden utnyttjar vi till en Errolpromenad till färjeläget, tur och retur. I år kostar färjan 20 euro för 2 personer.
Sen kväll, halv nio, kommer vi så slutligen fram till vårt nattläger i Wischafen och unnar oss genast en whiskey, go-öl och varm korv med gott tyskt bröd!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Lördag 210918 Wischafen – Zulpich Tyskland
Vi lämnar Wischafen efter en god natts sömn och en god frukost. Nu startar vi resan mot storstäderna i Ruhr-området, Köln, Dortmund osv. Snart nog blir det en ”Umleitung” och nu börjar äventyret! Vi snurrar omkring, hur länge som helst, utan att komma någon vart!!
Efter långt om länge hittar vi åter ut på A1, med ett flertal vägarbeten, som gör att färdtiden blir låååång!! Vädret har dock förbättrats och ändrats till växlande molnighet och faktiskt 18 grader varmt!
Idag tar vi oss t o m över floden Rhen utan att hamna på ”Leverkusen-bron”, där ständigt vägarbete pågår. Vi kör istället söder om Köln och siktar på orten Frechen. Det går ju fint! Men, när vi styr mot A1 för fortsatt färd söderut, drabbas vi åter av en avstängd väg! Det är bara inte sant!!
Till slut orkar vi inte leta efter fler mål för dagen, utan slår nattläger i Zulpich, en liten stad strax söder om Köln. Där finns en ställplats som kostar 10 euro, inklusive el. Ställplatsen ligger i anslutning till ett mycket populärt fritidsområde, ”Seepark”, vid en sjö. Nu möter vi också sommaren! Här är 24 grader varmt när vi anländer på mycket sen eftermiddag!
Vi boar in oss och Errol vill såklart genast ut på en promenad! Här är toppen, fullt med intressanta artiklar för en Errol att läsa!
Nöjda går vi hem till Homer och avnjuter en lördags-öl och lille whiskeyn, som belöning efter en lätt påfrestande dag!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Söndag 210919 Zulpich – Sens/Gorn Frankrike
Det är strålande sol på morgonen! Härligt!
Efter en god frukost sätter vi kurs mot Luxembourg. Efter 25 km tar motorvägen slut och vi slussas ut i Eiffelland på väg 51, mot Trier. Men, för första gången på bra vägar, istället för smala alpvägar, som vid tidigare resor! Vi begriper inte hur Gps:en gör sina vägval, men vi är glada för vår tur idag!
Inte behöver vi visa något vaccinationspass vid gränsen in i Luxembourg heller!
Körningen är väl tajmad med nästan tom tank, när vi kör in i Frisagne, som är vårt tankställe. Dieseln är inte heller lika billig längre; 1:13 euro/l, men dock betydligt billigare än hemma i Sverige!
Vi kör vidare och passerar gränsen in i Frankrike, utan att behöva visa något vaccinationspass här heller! Fortsätter i riktning mot Troyes. Vi passerar inga vindistrikt, utan här verkar det vara jordbruksmark och vi kan räkna in 8 st Ägretthägrar på ett och samma fält!
Vi konstaterar att dieseln är lika dyr i Frankrike som hemma i Sverige.
Vi sätter vårt nattläger till en ställplats i Gorn, strax utanför staden Sense. Ställplatsen är liten, ca 10 platser och här finns tömning, vatten och t o m en toalett. Ställplats och service är gratis. Intill ställplatsen finns en liten fin park, som leder upp till den lilla byn.
Vi tar genast en promenad genom parken och upp till byn. Errol tycker det är ett perfekt läs-stråk och vi njuter av den ljumma kvällspromenaden, alla tre. Sen går vi hem till Homer för att avnjuta den goda, tyska sillen, go-öl och lille whiskeyn. Innan kvällen är slut är vår lilla ställplats fylld med husbilar från Frankrike och Nederländerna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Måndag 210920 Gorn – Oradour-sur-Glane
Oj, vad det regnar när vi vaknar på morgonen! Errol måste dock ut på sin morgonpromenad, i den lilla fina parken intill vårt bo. Regnjacka och fyrbening får väl torka under resans gång!
Idag vill Gps:en att vi ska utforska Loire-dalen, i ett nätverk av smala guppiga vägar på landsbygden, genom många byar och runt alla kyrkhörn! Till slut kommer vi ändå ut på A77, riktning Nevers (Moulins, Clermont Ferrand). Nu känns det avslappnande att få susa fram i jämnare fart och det är inte mycket trafik.
Hastigt, men inte så lustigt, fungerar ingen av våra Sygic-gps:er längre (fast vi har Sygic på tre olika mobiler). Vi förstår ingenting och blir lätt stressade, innan vi kommer på att vi såklart får använda oss av Google Maps. Nu sätter vi vårt mål till Pergueux!
Vi orkar dock inte köra ända fram till målet Pergueux, utan stannar för idag i byn Oradour-sur-Glane, nära Limoges. Ställplatsen är belägen på en vanlig parkering, mitt i den lilla staden.
Oradour-sur-Glane är känd för ett ”Memorial Center” från andra världskriget. Hela den ursprungliga byn brändes ner den 10 juni 1944 av tyskarna och nästan samtliga av byns 700 invånare dödades (varav 205 var barn); endast 5 personer överlevde. Staden kallas därefter för Martyrstaden. Byn återuppbyggdes aldrig, utan står kvar som ett minnes-monument. Istället byggdes den nya byn Oradour-sur-Glane upp helt nära intill ruinerna.
Regnet har upphört för länge sedan, när vi anländer och vår fyrbente Homer-hjälte är nu verkligen värd en promenad, efter långt bilåkande och de tvåbentas irritation över Gps:erna! Vi tar en promenad runt minnes-ruinerna, som ger oss en kuslig känsla. Vi avslutar promenaden genom den nya byn och går sedan hem till Homer, med väntande ny-inköpt, tysk sill och potatis, med go-öl därtill.Medan vi avnjuter vår kvällsmåltid kommer en äldre farbror, ”uteliggare” och sätter sig vid en bänk med bord, för att inta sin kvällsmåltid (bröd och juice), intill vår ställplats. Han har sin packning i plastpåsar och har förmodligen alla sina kläder på sig. Dock, knyter han en haklapp av tyg runt halsen, innan han börjar äta (haklappen har sannerligen sett sina bästa dagar!). Efter en stund kommer våra närmsta husbilsgrannar ut och placerar sig vid samma bord som ”uteliggaren”. De börjar duka upp sin måltid och vi tror först att de tänker bjuda farbror ”uteliggare” på mat, men nej då! De äter och låter sig väl smaka, utan att ägna farbrorn ett ögonkast. Han är helt ”osynlig” för dem! Vi tycker att scenariot är mycket okänsligt och skäms över ”husbils-folk”.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tisdag 210921 Oradour-sur-Glane – Aguarin/Salvatierra Spanien
Vi startar redan kl 08:15 från vårt nattläger, efter en god nattsömn och en stadig frukost. Vädret är 15 grader och lite disigt/dimmigt. Vi tuffar vidare mot spanska gränsen, så får vi se hur långt vi orkar köra idag.
Vi passerar inga vindistrikt idag heller, istället ser vi solrosfält på solrosfält, utmed vägen. Vi passerar Bordeaux i tjock och tät trafik. Alla dessa långtradare!! Karavaner med långtradare, så långt ögat når! Hur klimatsmart är det??
Sedan får vi lite sight-seeing genom Bayonne. Det är en vacker stad, där floden l´Adour flyter genom. Vi fortsätter mot Biarritz och passerar gränsen till Spanien i staden Irun. Här finns ingen gränskontroll och våra vaccinationspass ligger fortfarande orörda.
Direkt innanför gränsen stannar vi och tankar diesel för 1.2 euro/l. Sedan tuffar vi vidare mot Vitoria-Gasteiz. När vi läser om ställplatsen upptäcker vi tid att där är marknad på onsdagar, så det är alltså inte alls lämpligt att komma dit ikväll på en tisdag och stå över natt. Ok, vi letar genast upp ett alternativ. Vi sätter kurs på den lilla staden Aguarin/Salvatierra, ett par mil innan Vitoria.
Ställplatsen är belägen på en parkering, helt nära staden. Här finns all service kostnadsfritt.
Vi boar in oss och går sedan genast ut på en stadsvandring i den historiska staden. Caminho Santiago passerar här. Det första som pilgrimerna möter är den pampiga katedralen Santa Maria.
Vi strosar vidare genom staden och här är folklivet stillsamt. Errol tycker det är toppenbra läsning och vi njuter av 19 graders temperatur och uppehållsväder. Efter vårt strög går vi hem för att tillreda vår kvällsmåltid och planera morgondagens färdväg.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Onsdag 210922 Aguarin/Salvatierra – Zafra
Vi vaknar åter till en disig/dimmig morgon. Handlar på Eroski, som ligger precis intill ställplatsen.
Minsann en av våra Sygic Gps:er har vaknat till liv och vill slussa vidare till dagens mål i Zafra.Vi passerar Burgos och Valladolid i ett mäktigt landskap på högplatån, med resliga berg runtomkring. Så blir vädret soligt och fint igen!
Även i Spanien följer oss solrosfälten, utmed vägen. Vi skojar om att dieseln kanske ska blandas ut med solrosolja, eller handlar det om EU-bidrag?
Nu åker vi i rovfåglarnas landskap, Extramadura och genast dyker det upp en flock med ett 40-tal gamar. De svävar helt nära vår färdväg och vi tror att det är Gåsgamar, med ljusa halskragar. Med jämna mellanrum dyker det sedan upp Glador, Tornfalkar och Ormvråkar.
Så börjar det knorra i våra lunchmagar och vi måste stanna till för att äta lite, alla tre. Men, vad nu; Homer-hjältens ”kassaskåp” (garderoben där hans mat förvaras) har gått i baklås och går ej att öppna! Björn får ta fram verktygslådan för att kunna göra inbrott! Homer-hjälten stirrar med förtvivlad blick på oss! Men, med verktyg och stort tålamod löser Björn situationen och vi kan alla tre avnjuta våra respektive luncher!
Så fortsätter resan och nu dyker den första tjuren Osborn upp och hälsar oss välkomna till Spanien. Vi susar på och kommer fram till staden Zafra på kvällskvisten. Ställplatsen och staden är mycket välbekanta för oss. Här har vi slagit nattläger under alla våra ner-resor och det är också vår sista utpost innan vi kör in i Portugal.
Vi tycker mycket om staden Zafra och Eva tar genast med Errol ut på en bekant promenad i omgivningarna, utan munskydd, för vi ska ju inte gå in i någon affär! Det visar sig dock snart att alla bär munskydd här, även ute på gatorna! Eva får ”onda ögat” av många mötande personer och skäms över att inte ha kollat upp de lokala restriktionerna! Vi tar därför inte så lång promenad och Errol tycker dessutom att det är alldeles för varmt med 24 grader, så vi kan gå hem till Homer när de väsentligaste behoven har uträttats.
Så väntar kvällsmåltiden och den goda, svala ölen. Imorgon hägrar vårt slutmål – vårt andra hem i Castro Verde!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Torsdag 210923 Zafra – Castro Verde Portugal
Vi vaknar vid 05-tiden på morgonen av ett riktigt åskväder med ljungande blixtar, dundrande smällar och skyfall! Det känns som det är världens undergång! Dessvärre fortsätter ovädret ända fram till 10-tiden på förmiddagen, med samma intensitet och det blixtrar oavbrutet! Vi har aldrig upplevt något liknande! Värst är det för Errol, som bara får en 5 minuters rastning på morgonen eftersom skyfallen skapar floder att vada i.
Framåt 10-tiden förefaller dock ovädret lugna ner sig något, så vi åker försiktigt och mycket sakta ut från Zafra.
Vi passerar den genuina bergsbyn Fregenal de la Sierra och för första gången lägger vi märke till en stor borg i byn. Vi måste genast läsa om byn i Wikipedia! Naturligtvis har byn moriskt ursprung och de kristna kom dit mycket sent! Det är Tempelriddarna som byggt den säregna borgen, med 7 torn, en tjurfäktningsarena och ett marknadstorg innanför murarna. Borgen byggdes på 1200-talet. Här måste vi göra ett besök framöver!
Utmed vår färdväg ser vi svarta grisar som njuter sitt liv bland korkekarna. Grisarna ser verkligen ut att må gott där! Vi noterar att det byggs upp enorma fält med solceller på landsbygden.
Idag får vi åka över gränsen till Portugal via byn Barrancos och det är en obekant väg för oss; väg N258. Tidigare har vi slussats via byn Rosal de la Frontera. Faktiskt visar det sig att den här vägen håller bättre standard än den tidigare ”hålvägen”!
När vi kommer in i Portugal kommer vi ikapp ovädrets sluttamp. Ojoj så mycket vatten! Vi ser översvämmade marker, överfyllda bäckfåror och diken. Det bildas ett helt nytt landskap och nya floder forsar fram! Vi kör mycket sakta för att ha koll på att inte vägkanter och brofästen ska vara bortspolade.
Vid Safara slussas vi, via väg N385, ner till vår vanliga färdväg, hålvägen mot Serpa – Beja. Nu ser vi den första Blåskatan och plötsligt blåser ovädret bort och vi ser blå himmel med strålande sol! Härligt!
Vi stannar i Beja och bashandlar på Lidl. Här hittar vi vårt kära Pias-vin; 5 liter-boxen för 5:50 euro.
Vi seglar in på Campismon i Castro Verde vid 14:30, portugisisk tid. I receptionen jobbar Suzanna och hon hälsar oss hjärtligt välkomna åter. Nu får vi äntligen visa vårt vaccinationspass! Munskydd är ett måste i alla affärer och trånga ytor, men vi slipper använda det under våra Errol-promenader.
Därefter träffar vi Nunu med hustru och vovve Shakira. Vi hälsar åter välkomna tillbaka med ”covid-hälsning”. Shakira hälsar på Errol och talar varnande om vem som bestämmer på den Campismon, ifall han skulle glömt bort det!
Vi boar in oss på vår gamla plats. Städar ur ordentligt och gör Homer beboelig igen!
Vi noterar att det står fler förvarade husvagnar här, än vad som tidigare tillåts. Det ger en lite ”sunkig” känsla, för de är inte så välvårdade precis med primitiva lagningar på förtält och en del plastgrejer utspridda omkring. I övrigt är det kanske ca 5 husbilar på plats.
Det är 24 grader varmt, så markisen fälls ut och fram med stolar och bord.
Errol har såklart bråttom ut på promenad, men det blir bara en kort sådan, även om han påtalar behovet av att rusa runt hela Castro Verde för att veta vad som har hänt under senaste året! Vi hinner i alla fall se en av ”bombeiros-bröderna” och han kollar in att det var gamle Errol som gick förbi.
Så går vi hem och njuter av ett glas vin, under markisen och därefter hägrar den ljuvliga duschen!!Kvällen avslutas med en enkel måltid, för nu är vi rejält trötta!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fredag 210924 Castro Verde
Inatt vaknade Björn av uggle-skrin och de hörs bra när vi har takluckan fullt öppen på natten. Osäkert dock vilka ugglor det kan vara? De ugglor vi sett här är Tornuggla och Hornuggla, så vi söker upp deras läten på internet. Hornuggla kan uteslutas helt, möjligen Tornuggla?
När vi ätit vår frukost beslutar vi oss för att flytta till "Jacobs" gamla plats, nr 1. Vi känner oss inte helt bekväma med att ha en lätt ”sunkig” övervintrad husvagn till närmsta granne. Sagt och gjort; plats nr 1 känns mycket trevligare!
Idag tar vi en förmiddagspromenad på sta´n och tågar genast ner till mataffären Corviran för att köpa massor av oliver och det ljuvliga portugisiska brödet. Fortsätter vårt strögande och överraskas av att gatan Rua Morais är helt ombyggd; till sin absoluta fördel! Gatan var tidigare enkelriktad med livlig trafik och i stort sett, avsaknad av trottoarer. Nu är det en gågata, där endast bilar kan passera mellan hinder, i form av blomarrangemang och uteservering. Det har verkligen blivit en mycket trevlig miljö!
Vår promenad avslutas med en fika på Praca Republica.
Vi äter vår lunch ute under markisen; bröd, oliver, vatten och en fruktsallad till dessert. Dessa underbart goda oliver!!
När vi resonerar om vår rekordsnabba framfart genom Europa, enas vi om att det inte går att skylla vårt farande på regnigt väder. Nej i år hade vi för första gången mestadels varmt och soligt väder, men vi har tydligen ingen ro att köra sakta. Vi vill komma fram till målet!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lördag 210925 Castro Verde
Inatt vaknade vi båda två av ”uggle-skri”, men vi förblir osäkra på vilken uggla det är. Men, roligt är det att lyssna på dem!
Vi ger oss ut på stads-strög idag igen och Björn har för avsikt att köpa sig en ny keps hos ”Kinesen”. Vi glömmer bort att munskydd måste användas, så Björn slår sig ner på en bänk, nära Vattentornsparken, för att vänta där medan Eva susar hem för att hämta munskydd. När Eva ansluter igen är Björn i samspråk med en portugisisk man. De talar dock engelska! Mannen berättar att han är född i Castro Verde och att hans hustru äger Papelarian (pappershandel) strax intill. De känner också våra vänner Antonio och Nancy. Mannen har arbetat både i Norge och Canada.
Vi strosar vidare och Björn inhandlar en blå keps. Nu är det allt dags för en fika på sta´n och idag väljer vi caféet invid Turistinformationen. Efter avslutad fika kikar vi in på Turistinformationen och där blir vi strax omfamnade (inga covidhälsningar!) och välkomnade av Nicole. Hon arbetar alltså inte kvar i Campismons reception, utan har bytt till Turistinformationen. Så roligt att träffa den go´a Nicole igen
På kvällen sitter i under markisen och har vår lilla privata ”happy hour”, när Campismons boss kommer och välkomnar oss tillbaka.
Nu känner vi oss ordentligt välkomnade tillbaka i Castro Verde och ska ägna oss åt att relaxa, den närmsta veckan i alla fall. Vårt vardagsliv i Castro Verde får nu ta vid, innan vi börjar göra utflykter!
