Lördag 220129 Castro Verde

Errol och Eva går sin vanliga förmiddagspromenad. Idag väljer vi att gå i Castro Verdes utkanter och sedan passera kyrkogården. Vid kyrkogården parker just då en bil, där föraren tutar och vinkar. Eva nonchalerar detta, för det kan ju knappast vara menat åt oss. Men, det var precis vad det var! Föraren och en äldre kvinna stiger ur bilen, ropar ”hello” och vinkar igen. Bakom munskydd och solglasögon visar det sig vara ”Pipocas” husse (en beagle-flicka), som vi lärt känna under våra år i Castro Verde. Han ska besöka sin pappas grav, tillsammans med sin mamma. ”Har du gått hit, ända från Campismon?” frågar han. Ja, det är en ganska kort promenad för oss (knappt 2 km), men självklart långt för en portugis, som kör bil vart än de ska!

Eva går bort till våra engelsmän för att efterhöra om vi kan bistå med någon hjälp, för att underlätta vid deras avskedsfest idag. Ja, de vill gärna ha serveringshjälp, då de tänker distribuera fyllda tallrikar genom bobilens fönster! Fint, det gör vi gärna samt bidrar även med vår Capataz-box.

Phil överlämnar nu ett 50-tal foton på deras hädangågna katt Fidel. Fidel älskade att ligga i solen vid Homers framruta och njuta! Errol och Fidel var de bästa vänner och denne katt gick ut och in i Homer, som han ville. Det var faktiskt Fidel som förde oss samman med Phil och Sandra, här på Campismon. Vi sätter genast upp ett hedersfoto på kylskåpet, där Fidel ligger utsträckt vid framrutan.

Klockan 13 samlas vi, 14 vänner, för att skåla för en trevlig samvaro på vår Campismo. Sandra och Phil bjuder på en tre-rätters meny. Först ut är förrätten – Chevré chaud. När denna avnjutits följer en Kycklinggratäng med pommes frites och som avslutning serveras en Lemoncake samt kaffe.

Vi skojar, skålar och samtalar. Sandra avslutar middagen med att önska oss alla ”Ett Gott Nytt År” och sjunger sedan ”Auld Lang Syne”, dock blir det versionen utan den traditionella dansen!

Naturligtvis måste vi göra ett avbrott i vår samvaro för att spela fotboll. Idag får belgiske Émile provspela, för att se om han kan efterträda våra engelsmän nästa vecka. Han klarar provet och bjuds in till turneringen. Vi kan ju inte begära att han ska klara av att ”dansa” närkamp med Homer-Zlatan, som bara Phil kan!

Klockan 17 bryter vi upp från festandet, eftersom herrarna måste gå på vovve-promenad, enligt gängse rutin! Dock blir det alltid kvar ett fest-gäng, som fortsätter långt in på kvällen.

Vi är dock så mätta och lite trötta efter dagen, att vi slö-tittar lite på ett korsord. Hjärnorna är lite dästa, så vi gör inga vidare framsteg. Vi lägger oss tidigt ikväll, mätta och nöjda!

 Torsdag 220127 Castro Verde

På förmiddagen får vi säga farväl till våra schweiziska fågelskådar-vänner. Vi pratar länge och de vill att vi fortsätter hålla kontakt via WhatsApp, så vi byter genast mobilnummer. Så får vi veta att de heter Marcus och Ursula Schwarz och bor söder om Zurich. Marcus berättar att han byggt tre husbilar i unga år. Med den första for de till Skandinavien och var på resande fot under tre månader, med sina tre små barn. Detta var 1973 och de besökte Danmark, Norge, Finland, Sverige samt tog färja till Island. De vill gärna återbesöka Sverige. Till slut måste de dock fara vidare och vi lovar hålla kontakt!

Eva och Errol tänker göra sällskap med Christer och Marianne ut till barragem Horta da Nora för att ägna en stund åt fågelskådning. Medan vi väntar på dem hinner Errol träffa lilla valpen Bella (8 veckor). Hon är först rädd för farbror och gömmer sig bakom matte, men efter en stund närmar hon sig och till slut försöker hon få igång lek med vår gamle man. Errol är dock inte intresserad av bäbisar, så han ignorerar henne helt. Matte är dock nöjd med att Bella får träffa andra hundar.

Så promenerar vi iväg ut till dammen. Errol tycker promenaden är urtråkig! Här finns inget att läsa och det blir varmt, tycker han. Han uppfattar nog promenaden enbart som en meningslös transportsträcka. Vi ser en stor flock med Skedstorkar och det är något visst med dessa fåglar! En Härfågel sitter stilla på en stor sten. Vi får också se en flock med Hämplingar som sitter i en buske. I övrigt är det inte några nyheter som dyker upp, så efter en stunds skådande vandrar vi hemåt igen.

Idag har Errol haft så tråkigt, så han kan knappt bärga sig till fotbollsmatchens start! Han vill ligga ute, ligga inne, ligga ute osv. Till slut blir klockan ändå 15:30 och vi får alla rusa ut på planen. För att kompensera sin tråkiga dag, spelar Homer-Zlatan riktigt tufft och förlänger speltiden så mycket han klarar av! De är riktiga kämpar våra två spelare!

Ikväll är det dags för Gin-klubbens sista möte för denna säsong! Phil och Sandra ska faktiskt starta sin hemresa mot England på måndag! Oj, så fort deras vistelse här har gått! Björn vill göra mötet extra festligt och bjuder på Bifanas, Pommes Frites, bröd och sallad. Sandra bjuder på sin supergoda Morotskaka till dessert! Vilken trevlig och festlig kväll!

Onsdag 220126 Castro Verde

Errol och Eva går sin förmiddagspromenad. Hos Eva har nu uppstått ett akut behov av att klippa håret, senaste besök hos frissan Sonia var 5 december. Typiskt nog har Sonia stängt och har haft så några dagar. Hon har väl semester eller covid? Vi går förbi fler Cabeleireiros, men hittar ingen som har öppet. Till slut passerar vi en Barberaria & Cabeleireiro som har öppet. Eva sticker genast in huvudet och får en tid, 30 minuter senare. Bäst att genast ila hem, lämna Errol på hemmaplan och cykla tillbaka till frisören.

Eva får nu för första gången klippa sig hos en herr-frisör, i en typisk liten, mörk och sval lokal. Frisören själv är iklädd ytterkläder såklart, för någon uppvärmning existerar inte i lokalen. Han är mycket trevlig, men talar endast portugisiska. Nu får Eva möjlighet att träna på språket IRL och vi lyckas faktiskt förstå varandra till viss del. Frisören berättar att han kommer från Brasilien, Santa Catarina i södra delen av landet och där är det mycket, mycket vackert, säger han. Eva berättar att vi bor på Campismon i 6 månader och då svarar han att de har en husvagn, som de reser med under våren och sommaren. Frisören klipper, klipper och klipper. Damfrisörskan Sonia brukar klippa Eva på 15 minuter, medan denne man finputsar med alla sina olika saxar i 45 minuter. Till slut sitter Eva där med en mycket kortklippt, typisk herr-frisyr. Man får mycket för pengarna i Portugal; 10 euro ger en snaggad frisyr, en trevlig stund och en ny erfarenhet!

När Eva kommer åter till boplatsen skrattar och ojar sig våra grannar åt den nya frisyren, men Eva själv är faktiskt rätt så nöjd!

Våra f d schweiziska grannar kommer förbi för att visa sina bilder från gårdagen. De hade turen att få skåda en flock med Stortrapp utmed vägen till Mértola. De hade även skådat Kejsarörn! Vi gratulerar och beundrar de fina bilderna!

Lite senare kommer nästa schweiziska par, Bea och Chris, för att säga ”hej då” och tacka för vår behjälplighet att hitta vandringsmöjligheter i Castro Verdes omgivningar. Imorgon reser de vidare till västkusten. Vi önskar lycka till och på återseende!

 Tisdag 220125 Castro Verde – Entradas – Castro Verde

Vår tvättmaskin på Campismon lär väl inte lagas än på ett tag, så vi tar Homer och kör bort till Intermarché för att tvätta där. Medan tvättmaskinen rullar på passar vi på att handla. Sedan tar vi med oss tvätten i Homer och kör ut till Entradas för en stunds fågelskådning. Vi parkerar som vanligt vid Vattentornet.

På vår väg ut mot barragemen möter vi två äldre herrar från byn. Först säger de ”bom dia” till Errol, som strosar lös i förväg. Han är upptagen med sitt läsande och ignorerar herrarna helt oartigt! De rycker på axlarna och går vidare mot oss. Vi är lite artigare och stannar för att försöka språka en stund. Vi blandar engelska och portugisiska ord om vartannat. De förstår att vi tittar efter fåglar och säger att det är jättesvårt och att fåglarna minskat i antal på senare år. Kanske är det så? Det var ju precis vad vår tyskpratande fåraherde berättade för oss tidigare. Nu vet vi ju inte vilka deras referensramar är; farbröderna är ju gamla.

Nåväl, avseende dagens fågelskådning har farbröderna rätt i alla fall! Det är ingen större aktivitet i barragemen. Men, vi får nöjet att skåda en jättestor flock med Helena Astrilder som plockar frön på marken, nära vattnet. De är underbart vackra med sina lysande röda näbbar! För övrigt ser vi bara enstaka Vadare och Gräsänder. När vi vänder oss om för att gå tillbaka, svävar det ett Storkmoln över oss. Det är säkert ett 30-tal Vita Storkar som glidflyger på de varma uppåt-vindarna. Ett vackert Storkpar sitter även i ett bo intill oss och klapprar med näbbarna. Det är fint!

Medan vi har stått med våra kikare lyfta ut mot barragemen, har vår käre fyrbening smitit bakom muren intill oss och ägnar sig åt något mycket intressant! Åh nej!!! Där har en tvåbening suttit och uträttat sina behov och nu syns endast resterna av väl använt toalettpapper ligga kvar på marken; resten har vår bästa vän städat upp! Hujedamej!! 

Men, vem kan vara arg på en, för övrigt, helt underbar Errol? Han är strax förlåten, så vandrar vi tillbaka till Homer för att åka hem till boplatsen igen.

Klockan 15:30 är det dags för fotboll, rutinerna måste hållas. Björn får stå över dagens match, eftersom han är stel i sitt knä. Övriga teamet rusar ut mot planen med bollarna i högsta hugg. Dock sker en olycka redan innan matchstart! Homer-Zlatan faller omkull i en otäck volt på stenplattorna, när en boll av misstag skjuts iväg. Usch, vi blir alla oroliga att han skadat sig! Men, han är en tuffing och bara reser sig upp för att rusa vidare ut på spelplanen. Spelet drar igång och det är tufft idag, för även det Holländska damlaget gör några vurpor på gräset i försöken att rädda sina bollar. Dock är damlagets fallhöjd ganska riskfri, då benen är mycket korta!

Idag är Hollands coach Rob helt uppe i varv! Han spånar iväg i galna tankar om sin nyhetstidning ”Castro Gazette”, som ska sprida nyheter om allt som händer på vår Campismo. Galenskaperna blir bara värre och värre, vartefter matchen pågår och vi får många, många skratt. Ja, Rob är så speedad att vi undrar om han redan varit på djupdykning i Entradas-boxen?

Robs speedade tankar om ”Castro Gazette” fortsätter även vid herrarnas 17-promenad. Vi har faktiskt aldrig sett Rob så här galen! Vi får väl se om redaktören har lugnat sig imorgon?

 Fredag 220121 Faro – Alte – Castro Verde

Natten är kylig, så vi sätter på gasvärmen på morgonen och Homer värms upp otroligt fort! Snart når även solen fram till Homer och då kan gasvärmen stängas av igen .

Idag tar vi en gemensam promenad, alla fem, ut till ön Ilha de Faro. Det är ebb, så vi kan idka fågelskådning när vi går på den långa bron till ön. Nu får vi komplettera vår skådning med Sandlöpare och Gluttsnäppa.

Vi går ner till stranden och blickar ut över den oändliga Atlanten. Errol kan inte motstå ett dopp i vågorna. Det är nog behövligt, för det är länge sedan han badade sin kropp. Vi fortsätter sedan vår promenad bort till Campismon, så Christer och Marianne får se hur den ser ut. Sedan är vi nöjda och promenerar tillbaka till våra bobilar för att åka vidare till nästa utflyktsmål.

Vi tänker avsluta våra semesterdagar med ett besök i den genuina staden Alte, upp i bergen. Björn och Eva har varit där så många gånger, men vi åker så gärna tillbaka för att presentera staden för Christer och Marianne. När vi kommer fram, kurrar våra magar så högt att vi måste få äta lunch! Turligt nog ligger restaurangen Folclore med åsnan Baltzar, helt nära vår parkering! Vi stegar dit och slår oss ner! Eva och Marianne väljer grillad Tonfisk, medan herrarna beställer grillad biff. Vi blir allihop mycket nöjda med våra val och efter en kopp kaffe på maten, har vi fått ny energi för att kunna vandra vidare.

Vi strosar sakta fram genom de smala gränderna med vitkalkade hus, förbi det lilla kapellet där Errol som vanligt blir välsignad av ”djurens skyddshelgon” och så fram till parken med källorna, där kvinnorna sedan urminnes tider hämtat vatten.

När vi alla är nöjda på sevärdheter och intryck går vi tillbaka till våra bobilar för att åka tillbaka hem till Castro Verde, för nu är det redan sen eftermiddag!

På hemvägen spanar vi givetvis efter fåglar och när just har passerat staden Ourique, får Eva syn på en liten Minerva-uggla, som sitter på en stor sten, helt nära vägen! Vilken tur! Synd bara att det var omöjligt att stanna med Homer där! Vi får åka vidare och kommer hem till vår boplats just när mörket börjar falla. Vi blir varmt välkomnade tillbaka, av våra vänner. Även en tidigare bobilsgranne, från Schwiz, kommer för att prata både länge och väl. Vi stod grannar någon vecka i december. De for sedan vidare till Lissabon, men är nu tillbaka för att söka reda på Stortrapparna. De är nämligen amatörskådare, precis som vi!

Nu blir det skönt med en varm dusch och tidigt i säng, för nu är vi lite trötta efter intensiva dagar!

 Torsdag 220120 Isla Cristina (Spanien) – Faro (Portugal)

Vi tillåter oss att ligga kvar i bädden lite längre idag, för morgonen är mörk och dimmig. Solen kommer sedan för att tränga undan dimmolnen och dagen blir åter strålande vacker!

Christer och Marianne skyndar ut för fågelskådning, medan vi softar och är lite sena med vårt frukostätande. Eva och Errol tar en kortare skådarsväng senare på förmiddagen. Vi får se en vacker uppvisning av en Fiskgjuse som ryttlar över sitt offer, för att sedan dyka ner som en pil mot vattnet, men får komma upp igen utan någon fiskelycka! När vi kommer tillbaka till ställplatsen sitter det en jättestor papegoja, en Blågul Ara, på en elledning och ”gör gymnastik”! Den gnager med jämna mellanrum på ledningen, vilket kanske kan bli hälsovådligt för den! Tyvärr är den svår att fotografera, för det sitter stängsel som hindrar Eva från att komma tillräckligt nära den. När Eva står och beundrar Aran kommer kvinnan från receptionen fram. Hon berättar att Aran bor i området intill ställplatsen. Den flyger fritt och brukar komma hit för att visa upp sina konster. Dock förstör den väldigt mycket med sin kraftiga näbb. ”Titta här! Vi har nyligen satt upp träskyltar med information och Aran har nu demolerat dem allihop”, säger receptionisten. Ja, det stämmer, skyltarna har onekligen decimerats till halva storlekar! Men, Gojan är dock mycket vacker att se på!

Så är det dags att åka vidare igen, nu tillbaka till Portugal! Den här gången blir vi stoppade vid gränsen och får visa våra pass och vaccinationsbevis, sedan är det grönt ljus att åka vidare.

Nu ska vi guida Christer och Marianne till Quelfes, så de kan fylla på sin gas. Vi kör efter gps:en och nu blir vi inlurade på de mest hemska, supersmala vägar! De smala, smala vägarna är kantade av murar, stora stenar, kraftiga grenar som sticker ut och repar våra bilar. Till slut måste Eva stiga ut ur Homer och gå framför för att kontrollera bredden på vägen. Det känns som eländet aldrig ska ta slut! Men, allt har ett slut, så även dessa eländiga små vägar! Genomsvettiga och spända kommer vi äntligen fram till vår station, med våra husbilar utsmyckade med gröna kvistar som kilats fast under markiserna. Nu behöver vi pusta ut en stund och fylla på med smörgås-energi!

Sedan är vi redo för dagens slutmål! Nu får vi köra på fin och bred väg ända fram till långtidsparkeringen vid Faros flygplats, där vi ska stå över natt. Hit åker vi med viss regelbundenhet och vill nu visa Christer och Marianne ett fint stopp för fågelskådning på Ria Formosa. Precis som igår, ger vi oss genast ut på skådarpromenad. Vi har även tur att komma hit när det är ebb, för då får vi se gott om Vadare. Här får vi se Flamingos, Kärrsnäppor, Kustpipare, Evas favorit Storspov, Skräntärna, Kärrhök och många fler.

Errol tycker snart att det börjar bli alldeles för varmt att lufsa omkring i strålande sol. Ok, Eva och Errol vänder hemåt igen, medan Christer och Marianne fortsätter skådarpromenaden en stund till. När vi kommer tillbaka köper vi några kilo apelsiner av försäljaren som står utmed vägen. Vi måste såklart genast provsmaka när vi kommer hem och de här apelsinerna har en ljuvlig sötma och riklig saft! Så njutbara!

Errol får nu äta mat och vila sig en stund, sedan går vi ut igen på promenad. Nu promenerar vi över till ön Ilha de Faro, på den långa träbron. Björn hoppas såklart att vi ska få se Delfiner den här gången också, men sådan tur har vi inte! Vi går ner till sandstranden och beundrar ett yngre par, som står ute i det kalla Atlantvattnet! De står helt stilla och bara deras huvuden syns! De står där väldigt länge innan de kommer upp på stranden igen! Undrar just hur många grader det var i vattnet? Nu börjar människor att samlas här för att njuta av den vackra solnedgången. Vi stannar dock inte kvar, eftersom vi är hembjudna till Christer och Marianne på kvällsmåltid. Vi får skynda tillbaka hem igen!

Vi får en trevlig kväll tillsammans med våra grannar, god mat och gott vin!

 Onsdag 220119 Castro Verde – Isla Cristina (Spanien)

Efter frukost gör vi oss resklara, för ett par ”semesterdagar” tillsammans med Christer och Marianne.

Eva meddelar Luis i receptionen att vi blir borta två nätter, men behåller våra boplatser. Eva beklagar även att Nuno och Andrea slutar på Campismon. Luis håller med och berättar att det beror på att deras kontrakt på 3 år löpt ut och att någon annan firma lämnat ett lägre anbud på arbetet.

Vårt slutmål för dagen är ställplatsen Camper Park Playas de Luz, intill staden Isla Cristina, några mil innanför den spanska gränsen. Det ligger intill ett fint fågelskådningsområde, som vi gärna vill visa Christer och Marianne.

Vi väljer att åka väg N2, via Almodovar till Loulé. Vid kyrkan i Barranco de Velho tar vi en rast och äter apelsin. Kyrkan är vacker och ligger högt beläget med bedårande utsikt över dalen.

Så fortsätter vår resa, med ett stopp hos Camper Service, eftersom båda bobilarna är i behov av reservdelar. Vi stannar också för att byta ut vår Repsolgas till en ny, så vi klarar kommande behov av gasvärme.

Efter välbehövlig sen smörgåslunch sätter vi sedan fart mot spanska gränsen och vårt mål Isla Cristina. Vi passerar gränsen utan någon som helst kontroll av pass eller vaccinationsbevis.

                                                                 

Först gör vi ett stopp i staden Ayamonte för att handla på Lidl. Tyvärr får nu Christer en skada på husbilen! De kör för nära ett solskydd på parkeringen och fastnar med markisen! Hela markisen förflyttas bakåt! Ja, solskydden är luriga och lätt att komma för nära. Vi har gjort detsamma för några år sedan och åstadkom en rejäl plåtskada på stackars Homer!

Vi tuffar vidare till ställplatsen i staden Isla Cristina. Här har vi varit många gånger tidigare och vill nu visas Christer och Marianne den här platsen, som erbjuder fin fågelskådning och en mycket trevlig stad. Tursamt nog har vi också bokat varsin bobilsplats, annars hade vi allt fått tji, för här är fullt!

Vi ger oss genast ut på en skådarpromenad, för det är redan sen eftermiddag! Senast vi var här kunde vi inte komma fram på grusvägen i nationalparken på grund av enorma vattenpölar som inte gick att komma förbi, men nu har det torkat upp och det går fint att komma fram! Vi ser Rödbena, Gråhäger, Silkeshäger, Ägretthäger, en stor flock med Flamingos, Gravand och Sothönor förstås, samt lite annat smått och gott! Det blir en fin promenad ända till solnedgången!

Ikväll bjuder vi på en enkel måltid i Homer, bestående av Tortilla, sallad, taboleh, brie-ost, bröd och vin. Efter måltiden är vi alla trötta och går tidigt till sängs!

 Söndag 220116 Castro Verde

Igår fick vi tacka vår värmefläkt för lång och trogen tjänst, för att därefter inhandla en ny fläkt med friska krafter. Inatt har vi provkört den och provat inställning med termostat. Det är dock svårt att veta vilket streck som ger lagom värme-effekt. Den här natten blev alldeles för varm och när vi stiger upp på morgonen är det hela 22 grader inne! Vi får prova oss fram igen!

Så är det dags för Evas och Errols förmiddagspromenad. Efter bara en kort bit möter vi en man med tre stycken Labrador-liknande hundar; en valp i koppel samt två lösspringande grabbar. Det dröjer inte länge förrän de lösa hundarna rusar rakt fram till Errol och slänger sig över honom! Nu blir det bråk! Errol gör sitt bästa för att försvara sig, men det är inte lätt med två angripare på en gång! Turligt nog får mannen stopp på gängbråket och motar iväg sina hundar därifrån! Det var dock en obehaglig upplevelse för både Errol och Eva!

Kl 12:30 har Christine bjudit in till ”bayersk middag”. Vi är fjorton personer som samlas och vi representerar alltså Tyskland, Nederländerna, Belgien, England och Sverige. Det är en härlig blandning!

Först av allt utropar Christine en skål i Portvin och så sjunger vi ”Happy birthday to you”, för det finns ju alltid en massa personer i världen som fyller år just idag!

Nr 1 på menyn är Tomatsoppa med grönsaker, därefter följer en mindre salladstallrik. Sedan dukar Christine upp en buffé som består av Leberkäse (köttfärslimpa, ost), Tyska stekta korvar, Pommes frites, Stekt potatis med Rosmarin, Knödel (potatisbollar), Klöse (små potatis/ostbollar), Sauerkraut. Dryck finns i form av rött vin, vitt vin, öl och vatten. Hela måltiden avslutas med kaffe och kaka.

Vi låter oss väl smaka av allt detta goda och ägnar hela eftermiddagen till denna fantastiska ”bayerska middag”.

Vi fotbollsspelare måste självklart bryta upp kl 15:30 för att spela match. Homer-Zlatan kör på i snabbt tempo och agerar svensk slitvarg. Holländska damlaget försöker åter att avsluta matchen genom att vara förste man i ”the pressroom”, men Homer-Zlatan spelar vidare en god stund till. Men, även en Homer-Zlatan får till slut ge upp och ansluta till ”the pressroom”.

Det sitter fortfarande kvar ett glatt gäng runt bordet när vi kommer tillbaka, men vi tackar Christine för denna fantastiska middag och drar oss hemåt. Ikväll orkar vi inte äta någon kvällsmåltid! Vi kommer att somna gott med stinna magar!

Fredag 220114 Minha Sao Domingos – Serpa – Castro Verde

Nätterna är kyliga och därför ställer vi gasvredet så det ska starta att värma oss när inomhustemperaturen närmar sig 15 grader. Naturligtvis tar gasen slut under natten, så när vi vaknar och stiger upp har vi endast 11 grader inne. Det är onekligen lite bistert!

Solen är dock uppe tidigt och börjar snabbt värma Homer. Björn byter till full gastub så vi kan få vårt morgonkaffe att värma oss med också!

Vi ser en hund komma smygande framåt Homer och det visar sig vara en äldre, nyvalpad tik. Troligen är det en lösdrivande dam för hon har inget halsband och hon förefaller vara hungrig. ”Bjud henne på frukost” säger vår gentleman Errol. Så vi erbjuder henne en portion av Errols mat. -Damen slukar girigt sin frukost, tackar för sig och slinker iväg, förhoppningsvis lite mätt i magen.

Så gör vi oss åter resklara och sätter nu vårt mål till nästa medeltida stad – Serpa. Vi hittar snabbt en bra parkering för våra bobilar och så strosar vi åter iväg till historien. Vi beslutar att endast göra en mini-variant av den här dagens historiska vandring. Staden Serpa kräver nämligen mycket mer tid än en halv dag, för att kunna tillgodogöra sig allt som finns här att se!

Vi startar med den pampiga resten av muren och akvedukten.

Därefter går in i medeltiden via en av de bevarade portarna och söker oss upp till Castellet. Vi går upp på muren och får en fantastisk vy över staden.

Innan hemfärden måste vi handla basvaror på Lidl i Serpa. När Eva går fram till en hylla för att hämta en påse med jordnötter, står en man helt stilla där, utan att flytta på sig. Eva tänker att det var väl en märklig man! Plötsligt säger mannen på engelska ”Don´t you recognize me?” Men, det är ju vår vän engelsman David, som också är där för att handla! Iförd keps, solglasögon och munskydd är det inte lätt att upptäcka vem som döljer sig bakom den förklädnaden! Det blir ett glatt återseende! David har vi träffat på vår campismo i Castro Verde, vid samtliga våra övervintringar. Han står nu med sin husbil på ställplatsen här i Serpa. Vi språkas vid en lång stund, men måste ju sedan handla klart och åka hemåt, så vi inte missar fotbollsmatchen idag!

Tursamt nog hinner vi hem lagom till 15:30! Homer-Zlatan skulle aldrig förlåta en sen ankomst! Idag vill Homer-Zlatan aldrig avsluta matchen. Det holländska damlaget springer t o m före honom till ”the pressroom” och lägger sig, men Homer-Zlatan vägrar ge upp! Vi coacher blir oroliga, för vi ser ju att han är jättetrött och helt färdig! Dock avslutar han äntligen matchen och segnar ner bredvid Sienna i ”the pressroom”, klar för intervju och fotografering!

Vi har köpt färska Jätteräkor idag och ikväll ska dessa tillredas som Scampi Fritti. Vi tillreder efter recept, men detta är vårt första försök med denna rätt, så vi är lite osäkra. Resultatet blir därför inte helt lyckat heller. Vitlökssmaken försvann helt i oljan och räkorna blir ganska smaklösa. Dock äter vi med god aptit, genom att förstärka med kryddor och diverse kompletterande tillbehör! Vi får göra ett nytt försök framöver!

 

 Torsdag 220113 Castro Verde – Mértola – Minha Sao Domingos

Vi vaknar till en riktigt kylig morgon, men så fort solen kommer fram blir det varmt och skönt igen!

Idag åker vi på en två-dagars utflykt, tillsammans med Björns bror Christer och hustru Marianne. Vi vill visa dem fler av Alentejos pärlor.

Vi gör oss resklara och lämnar förstås tennisbollarna hemma, så att det Holländska damlaget får spela en träningsmatch medan vi är borta. Vid 10-tiden startar vi vår färd mot staden Mértola, som ligger högt belägen ovanför floden Guadiana.

Vår vana trogen idkar vi fågelskådning utmed vår färdväg. Tornfalkarna vill visa upp sig fint idag! En Härfågel sitter på en ledningstråd, med en Iberisk Varfågel intill sig. De Röda Gladorna dyker ideligen upp, svävandes över fälten. En ensam Rödhöna springer över vägen framför Homer. Men, vad får vi nu se? Om inte en flock med Stortrapp, ca 10 st, som står uppe på en ås! De avspeglar sig så ståtliga mot himlens horisont! Utmed vägen sitter det Vita Storkar, parvis, i sina bon ovanpå ledningsstolpar. Ja, det är fin fågelskådning som Homer bjuder oss på idag!

Mandelträden har nu börjat slå ut i blom och lyser vita utmed vägkanten. Det är väl ljuvligt!

Idag går det lätt att hitta parkering till våra bobilar, för det verkar inte vara mycket turister i Mértola nu! Vi går först fram till bron över floden Guadiana, för att njuta av utsikten mot staden.

Vi strosar genom stadens gator och strävar uppåt mot det medeltida Castellet. Christer och Marianne går en tur i tornets museum, men vi avstår eftersom vi har varit här så många gånger tidigare under våra resor.

Efter några timmar i medeltiden, går vi tillbaka till våra bobilar för att äta lunch innan vi far vidare mot vårt nästa mål som är gruvsamhället Minha Sao Domingos.

Här finns ingen ställplats, men det är tillåtet att fricampa i utkanten av samhället. Vi är totalt 9 husbilar som står här nu. Vi ger oss genast ut på promenad för att visa samhället och delar av det bevarade gruvområdet. Sao Domingos är det första samhället i Portugal som fick elektricitet!

Redan för 400 år sedan var romarna här och bröt guld och silver! 1859 började sedan engelsmännen att bryta malm i Minha Sao Domingos. Malmen fraktades via järnväg till hamnen i Pomarao vid Guadianafloden, där den sedan exporterades till England med båt. Gruvdriften upphörde först 1965.

Många av de gamla gruvbyggnaderna finns kvar, mer eller mindre raserade. Här finns även en mängd öppna gruvhål. Det finns vandringsleder som utgår från gruvområdet, med informationstavlor som berättar om byggnaderna och deras olika funktioner.

Vi avslutar vår promenad genom den ”engelska parken”. Här kunde de engelska tjänstemännen spela tennis, promenera eller lyssna till orkestermusik från paviljongen. Självklart bodde de även i fina bostäder intill parken, medan gruvarbetarna bodde längre bort i huslängor med endast ett rum per familj.

Nu går vi tillbaka till våra bobilar för att vila oss en stund, innan vi avslutar kvällen med en gemensam måltid på restaurang.

Christer och Marianne kommer först in till oss i Homer för en liten ”starter” innan vi går. Munskydd på och sedan iväg. Det är inte så långt att gå! Vaccinationspass måste visas för att få äta där; men var är nu Björns mobil? Åh nej, den ligger kvar i Homer! Eva får rycka ut och gör en lätt jogging tillbaka till Homer för att hämta mobilen. Errol blir jätteglad; ”kommer ni redan tillbaka”? Men ack nej; Eva hittar mobilen och gör en snabb joggingtur tillbaka till restaurangen, till Errols stora besvikelse!

Vi är de enda matgästerna på restaurangen. Därutöver sitter några äldre herrar runt ett bord och dricker öl. På så sätt lär väl ändå det här restaurangbesöket vara ”covid-säkert”!

Nu kan vi äntligen beställa våra rätter! Marianne och Eva provar saltvattenfisken Dourada (Guldbraxen). Här serveras fiskarna alltid hela, vilket kanske ser lätt oaptitligt ut. Men, denna Dourada är så mjäll och smakar så gott. Herrarna garderar sig med hamburgare respektive kalvkött. Självklart serveras vi ett gott lokalt rödvin därtill!

Nu lider kvällen mot sitt slut! Vi vandrar mätta och nöjda hem till våra bobilar och en väntande Errol!