Söndag 211128 Första Advent Isla Cristina

Idag är det första advent, men någon adventskänsla lyckas inte infinna sig alls! Det är alldeles för soligt oh himlen är klarblå så det är mer likt sommar än vinter. 

Under frukosten flyger det förbi 10 st Flamingos, som landar i våtmarken en bit bort. Tjusigt!

Errol får ny ”spot” i nacken med Frontline. Vi hoppas och tror att det hjälper mot odjur! 

Idag tar vi ytterligare en tur in till staden Isla Cristina. Vi parkerar Homer på samma plats som igår, men idag promenerar vi åt det motsatta hållet. Vi kommer då ner till fantastiska sandstränder och går ut på en lång träbro, som ger oss fina vyer över stränder, vatten och staden.

Tillbaka till Homer promenerar vi längs den långa strand-boulevarden, med många tillfällen till stopp för att njuta av omgivningen. Vi har soligt och en molnfri himmel, men ingen värme att skryta med. Temperaturen orkar upp till 16 grader på eftermiddagen, men den kalla blåsten kyler ner oss. Det går åt både jacka och långbyxor!

Vi tankar diesel på stationen nedanför ställplatsen, 13:49 euro/l. Homer får 60 liter diesel för 799 skr! Det är nog billigast i Europa just nu!

Eva och Errol går på kvällspromenad utan Björn. Ikväll går vi åt motsatt håll, jämfört med gårdagen. Vi går över den tätt trafikerade vägen och följer sedan leden utmed våtmarkerna, några kilometer. Det känns som det är ett f d järnvägsspår, för leden är spikrak i oändlighet. Medhavd kikare påvisar en Gluttsnäppa; alltid något. Efter en stund får vi vända om gå samma led tillbaka, vilket vi alltid tycker är lite tråkigt. Men, Errol har en del att läsa så det går ändå bra.

Imorgon är det slut på vår semesterresa! Vi åker hem till Castro Verde och vardagen igen!

 Lördag 211127 Faro – Isla Cristina Spanien

Nu längtar vi efter att bli utsläppta från vår internering, här på Campismon. Medan vi väntar på att ”elektricitets-mannen” ska komma och koppla ur vår el, strosar Eva och Errol omkring på den pyttelilla gräsmattan, intill Homer. Då kommer en av personalen fram och hytter med pekfingret; ”du får inte gå med hunden på gräsmattan”, i värsta sovjet-anda! Eva gör tummen upp och stiger av gräset med Errol. Till slut öppnas grindarna och vi kan känna oss fria igen!

När vi kommer till bron, som leder över till fastlandet, får vi lyckan att båda två se Delfinen, som sticker upp ur vattnet med jämna mellanrum! Woow, vilken känsla!

Vi beslutar oss för att åka vidare mot Spaniens gräns och se om det finns någon ledig plats åt oss i Isla Cristina. Men, först åker vi fram till staden och parkerar Homer för att se oss omkring. När vi var här senast åkte vi bara runt med Homer.

Staden har sitt ursprung från 1700-talet, då den var en fiskehamn. Idag bor här ca 25 000 invånare.

Vi strosar in mot centrum och runt på de olika gatorna. Det är en härlig stad, längst ute vid havet, sydvästra delen av Andalusien. Här är bebyggelsen blandad med gammalt och nytt, i en salig röra och det ger staden en särskild charm. Centrum är full av liv och rörelse. Vi sätter oss ner på ett café och dricker varsin kaffe, medan vi njuter av stadslivet.

Sedan åker vi bort till ställplatsen och får en av de sista lediga platserna. Vi ser faktiskt inte någon annan svensk husbil! Vi boar in oss och äter sen-lunch.

Rob och Toss ringer på videochat; lustigt nog hade vi tänkt ringa till dem idag! De berättar att husbilen är startklar och de tänker lämna Nederländerna i början av veckan, så troligen kan vi sammanstråla redan nästa helg! Hurra, så roligt det ska bli!

Kvällspromenaden med Errol blir självklart utmed våtmarkerna med kikare om halsen. Vi förstår att det har regnat en hel del här för vi träffar på enorma vattenpölar, som gör att vi inte kommer så långt utmed vägen. Vi får helt enkelt vända om! Vi noterar dock Helena-astrilder och Flamingos.

Ikväll blir det potatis/lök-omelett, sallad, bröd och öl.

 Tisdag 211123 Silves – Faro

Efter frukost packar vi ihop våra grejer och säger ”hej då” till svenska grannar och norrmännen. Vi sätter GPS:en på Camper Service, nära Quarteira och far iväg. Dock drar GPS:en iväg med oss ut på landsbygden (antagligen en genväg?). Plötsligt står det en lastbil parkerad rakt över vägen! Björn tutar för att föraren ska komma och flytta på bilen. Jodå det kommer genast en man fram, men han talar om att vägen här övergår till en liten smal grusväg! Han hjälper oss att vända tillbaka och vi tackar honom såklart och far vidare med nya GPS-inställningar. Vi styrs nu ner till Lagoa och så kommer vi ut på rätt väg, N125 och tuffar på ända fram till Camper Service! Ja, det är ett äventyr att resa!

Det enda inköpet på Camper Service blev en rörstump i gummi, à 5 kr!

Vi har nu för avsikt att besöka en av våra vänner på en ställplats i Montenegro – Faro Camper Van. Koordinaterna tar oss till rätt plats och vi möts av en mycket trevlig man som informerar oss om vad som ingår i priset 10 euro. Ställplatsen är liten och verkar välskött. Vi boar in oss på hänvisad plats, som är rymlig och har el samt vatten precis intill.

Vi går ut på en promenad för att utforska omgivningarna. Åt ena hållet ligger de stora bilvägarna mot flygplatsen. Åt andra hållet är det bostadsområden, så vi väljer den riktningen och kommer så småningom fram till ett naturområde med Pinjeträd och beväxta sanddyner. Där trivs Errol att ströva omkring på stigarna, så vi hänger på en stund. Med cykel är det säkert bra att ta sig ut till Ria Formosa, men det är för långt för oss att promenera. 

Nästa dag bestämmer vi oss för att åka ner till Ria Formosa, vid flygplatsen, för att skåda lite fågel och sedan handla på hemvägen.

Vi ställer Homer på den stora parkeringen invid flygplatsens startbana och vandrar iväg ut på vårt sedvanliga promenadstråk, ut i Ria Formosa. Turligt nog är det ebb, så nu finns chans till bra fågelskådning! Errol får strosa lös, för det är inte så värst mycket människor i farten. Det blir en härlig dag med sol, svag vind och många tillfällen till att lyfta på kikaren. Vi får räkna in några nya arter för denna resa; Kustpipare, Roskarl, Storspov, Flamingos, Brun Kärrhök, Fiskgjuse samt Fisktärna. Utöver dessa 7 arter skådar vi ett stort antal Vadare, men mestadels av samma sort.

Aldi får ett besök av oss innan hemfärd. Vi blir glada över att hitta den ”tyska sillen”. Den ska provas ikväll.

Vi bjuder hem vår vän på sill-middag till kvällen och sitter länge tillsammans för att prata gemensamma minnen.

Torsdag 211125 Faro

Dagen startar med sol, men det utlovas inte några höga temperaturer idag, snarare regnskurar.

Vi tänker åka ut till Ilha de Faro för att gå en promenad senare på förmiddagen och vår vän vill gärna följa med, för att få en skön promenad.

Vi ställer Homer på sedvanligt ställe; den stora parkeringen vid flygplatsens startbana. Vi hänger på oss kikare och går den långa bron över till Ilha de Faro. Det är ebb idag också, så fågelskådningen är god. Den enda nya arten för dagen är Grönbena.

Vi går ner till stranden och fortsätter promenaden på trätrallarna, medan Errol springer fritt omkring i sanden. Idag har han turen att bli uppraggad av en engelsk flicka och den tjejen kan dansa! Men, Errol är pigg och rask idag, så paret kommer loss i vild rock-and-roll! Toppen! 

Till slut blir Errol så varm att han bara måste svalka sig i vågorna. När han sedan kommer upp igen är flickan försvunnen! Men, Errol verkar nöjd och vi kan ströva vidare utmed stranden. Sedan sätter vi oss ner och äter varsin medhavd apelsin.

När vi går åter över bron mot Homer, ropar ett par på Björn och pekar ut i vattnet; ”titta en Delfin”! Björn får turen att se Delfinen, innan den på ett ögonblick är borta igen! Vilken fin upplevelse!

Nöjda med utflykten åker vi hem till boplatsen för att laga lunch. Vi bjuder självklart hem vår vän! Lunchen består av pytt-i-panna, sallad, bröd, ost, öl och så avslut med kaffe samt kaka. Alla tre är vi hungriga och låter oss väl smaka! Vi överraskas faktiskt av en åsk-skur under lunchen, men vad gör det när vi sitter i Homers trygga famn!

Fredag 211126 Faro – Ilha de Faro

Idag säger vi farväl till vår vän och beslutar oss för att prova på Parque Municipal de Campismo ute Ilha de Faro.

Campismon är helt inhägnad med låsta grindar, som sköts av portvakt. Vi checkar in och tilldelas varsin portkod för att kunna komma ut/in genom grind. Vi betalar cash i förskott per natt och för oss, inklusive el, kostar det 15 euro/natt. Wifi finns ej. Här är gott om toaletter och duschar. Campismon förefaller vara mycket populär bland unga människor samt barnfamiljer.

Vi boar in oss och går genast ner till stranden, på andra sidan gatan. Fast Errol vägrar gå ut genom ”snurr-grinden”, så vi får passera genom en alternativ grind utan kod. Vi strosar utmed stranden i skönt väder, strålande sol, svag vind och ca 17 grader. Ganska snart får syn på en ensam Strandlöpare, som ogenerat jagar fram och tillbaka i vattenbrynet. Vi strosar fram till Surfskolan för att kika på surf-eleverna en stund. De är faktiskt rätt många som kämpar på med att komma upp på sina brädor bland vågorna.

Idag vill Errol inte bada och inte träffar han någon kompis heller, men han verkar tycka att det är rätt så ok ändå. Vi går tillbaka till Campismon på motsatt sida av ön och sätter oss på en bänk för att avnjuta våra medhavda apelsiner. Vi räknar in 8 st Storspovar, Roskarlar, Strandpipare, Skedstorkar m fl arter. Hela tiden hör vi Storspovarnas spelande melodi; det är något magiskt med det!

Så är det dags för Errols kvällspromenad. Nu går vi inte på stranden utan på gatorna genom samhället. Det är trista gator och trista, tomma sommarbostäder. Errol tycker det är en urdålig promenad! Vi går bort till bron som leder till fastlandet och sällar oss till alla andra människor som samlas vid stranden för att se på solnedgången. Det är fantastiskt tjusigt!

Sedan går vi samma tråkiga promenad tillbaka hem till den trista boplatsen, för att få njuta av en dusch åtminstone.

 Söndag 211121 Silves – Estombar – Silves

Dagen börjar med solsken, så det är bäst att vi utnyttjar förmiddagen till en utflykt, för under eftermiddagen lovas det regnskurar!

Sagt och gjort! Vi vill inte åka så långt, så vi väljer parken Fontes de Estombar, ca 1 mil bort från boplatsen. Fontes betyder källor på portugisiska och Estombar är staden som ligger alldeles intill.

Fontes de Estombar är en parkanläggning, nära Rio Arades flodmynning. Här finns iordningsställda picnic-platser med bord och bänkar, grillmöjligheter, en amfiteater samt fysiska träningsredskap. Fontes de Estombar har även ett historiskt ursprung med lämningar efter en vattenkvarn i anslutning till de naturliga källorna, samt husrester från 1400-talet. Källorna används idag till vattenbassänger där man kan bada.

Men, här finns också strövstigar som går utmed vattenfåran och leder ända ut till Rio Arads flodmynning. Här väljer vi att vandra för att få oss lite fågelskådning till livs. Just nu är det ebb, så det borde finnas lite Vadare! Vi ser Rödbena och Skogssnäppa, men de är ändock få i antal och övriga Vadare finns för långt ut för att identifieras med handkikare. Däremot får vi äntligen se flera flockar med Helena-Astrilder i buskarna runtomkring oss. Vi har väntat så på att få möta dessa vackra små raringar! Hurra, så glada vi blir!

Errol tycker det är alldeles för varmt för att gå långt, så vi vänder så småningom och går tillbaka till parken. Vi sätter oss intill bassängerna, som just nu är tomma på vatten och njuter av varsin Silves-apelsin. Errol vilar i skuggan. Vi ser nu att mörka hotfulla moln närmar sig, så det är nog dags att åka hem till boplatsen igen!

Precis när vi kommit hem drar det in ett åskväder, så det var en god planerad utflykt idag!

Eva och Errol tar en kvällspromenad, förbi Castellet och vidare ner till Rio Arade. Det är en härlig promenad med branta gator, både uppför och nerför.

Vi har dessutom turen att få en fin uppvisning av en Kungsfiskare, som följer floden länge. Den lyser så vackert blå i sin neonfärg!

Fredag 211119 Silves – Alte - Silves

Vi har fint väder idag också, om än en aning blåsigt! Det får bli en utflykt igen, för över helgen ska det bli sämre väder och då står vi stilla på boplatsen.

Vi beslutar oss för ett besök till staden Alte. Vi har varit här så många gånger tidigare och trivs med att gå omkring i de smala gränderna, med vitkalkade hus. Vi ger oss av, men upptäcker plötsligt att vi kör fel väg! Vi åker ju mot Faro! Nåja, vi hittar en alternativ väg och kan svänga av på ”Rote de Laranja” – Apelsinrutten. Vi får nu åka genom apelsinodlingar på båda sidor om vägen. Det är otroligt vilka enorma odlingar här finns!

Vi parkerar Homer och noterar att det inte står en enda husbil invid kyrkogården! Där brukar det nämligen vara fullt av fricampare. Kanske är det så att husbilsägarna har tagit förbudet mot fricamping på allvar?

Vi slingrar vi oss fram genom den lilla staden, fram till parken med vattenkällorna, där kvinnorna hämtat friskt vatten ända sedan 1100-talet. Där är en vacker och lugn miljö, som inbjuder till att sitta ner på någon av stenbänkarna och bara njuta.

Vi brukar alltid stanna till vid Sao Antonios kapell för att låta Errol bli välsignad. Helgonet Antonio är nämligen alla djurens beskyddare. Men, idag blir han nog utan välsignelse för Errol blir plötsligt akut bajsnödig utanför kapellet och lämnar ifrån sig en rejäl hög! Vi tror inte att Antonio uppskattar denna gärning även fast vi plockar upp bajset och ber om förlåtelse!

Nu närmar det sig lunchtid och magarna börjar knorra. Vi är på väg tillbaka till Homer och bestämmer oss då för att stanna på Restauranta Bar Folclore för att äta mat. Här kan vi sitta utomhus och Errol får sig naturligtvis alltid en smakbit. Vi äter idag grillat fläskkött med friterad potatis, sallad, bröd, oliver och öl. Det är rejäla, mumsiga portioner som smakar mycket, mycket gott!

Mätta och nöjda med utflykten åker vi hem till boplatsen igen.

Errol och Eva går på kvällspromenad, självklart utmed Rio Arade! Errol har turen att bli uppraggad av en portugisisk Cockerspaniel-flicka, 1 år gammal. Hon heter Luna och är fylld av energi! Errol vill gärna ta en dans med henne, men hans gamla ben klarar inte av hennes rock-and-roll! Han ger upp till slut och får agera ”julgran”, medan Luna rusar runt, runt, runt honom!

När vi kommer hem vill vår tyske granne prata en stund. Vi har inte pratats vid tidigare, men känner igen varandra sedan alla våra vistelser här i Silves. De har en stor hund som har problem med sina höfter/ben. Det har vi förstått, eftersom husse har en lång ramp för hunden att gå på för att komma in i husbilen. Nu berättar husse att det är en gammal dam; 15,5 år!! Det var allt en värdig ålder!

Vi får ingen mat ikväll utan nöjer oss med bröd, oliver, ost och skinka. Det är ingen dålig kvällsvard!

 Torsdag 211118 Silves – Monchique – Silves

Det är fint och soligt väder idag också, så vi fortsätter med våra utflykter. Idag väljer vi motsatsen till gårdagen hav och strand; det får bli en tur upp i bergen, till staden Monchique.

Monchique har ungefär så många invånare som Hjo (drygt 6000). Staden är känd för sina varma källor och termalbad. Turister lockas även hit för att cykla och vandra i bergen.

Vägen upp till staden är mycket vacker, smal och krokig. Vi stannar utmed vägen för att fågelskåda vid en våtmark. Det går Vadare där ute men avståndet är för långt för att vi ska kunna identifiera några arter med handkikare.

Vi tuffar vidare uppåt bergen.

Det är inte så lätt att hitta en ledig parkeringsplats i den lilla staden. Gatorna är smala och det är väldigt backigt överallt. Men, vi lyckas till slut finna en plats för Homer.

Förra gången vi var här, hade vi soligt och fint väder i Silves, men när vi kom upp till Monchique låg det ett dimlock över bergen. Det var kallt, rått och utsikterna var begränsade av dimman. Men, idag har vi strålande sol och klarblå himmel!

Här är en blandning av gammalt och nytt. Det känns lite väl mycket turistigt för att passa riktigt i vår smak. Men, man kan inte låta bli att tjusas av den fantastiska naturen runt omkring och stadens läge.

När vi sett oss mätta på Monchique beslutar vi att åka över staden Portimao tillbaka till Silves. Vi tänker oss ett stopp på Decathlon för att kanske göra några klädfynd. Vi sätter GPS:en på den närmsta butiken Decathlon. Men, när vi väl kommer fram finns inte affären kvar längre! Snopet! Äsch vi struntar i det hela och åker hem till boplatsen istället. Vi är nöjda med vår utflyktsdag!

Eva och Errol går kvällspromenaden utmed Rio Arade; det är ju bara ett måste för oss båda! Errol träffar en lekkompis ikväll! En Bordercollie vid namn Alfie, två år gammal. Nu blir det snabba rusher! Oj, så trött vår fyrbening blir! Det blir en lång promenad hem, på trötta, stela ben! Men, kul var det!

Vilken solnedgång vi fick njuta av innan vi kom hem!

Onsdag 211117 Silves – Armacao de Pera – Silves

Det är strålande fint väder idag och 21 grader utlovas! Då passar det fint att åka till havet, Armacao de Pera, för fågelskådning, fotbad och Errolbad!

Vi blir förvånade, när vi kommer fram till stranden och ser att ställplatsen inte längre finns kvar. Det är enbart tillåtet att parkera här över dagen men det är fortfarande fotbollsklubben som tar upp avgiften 2 euro.

Vi parkerar så nära stranden som möjligt och ger oss iväg. Errol får först svalka sig och han börjar lite försiktigt med att vada ut till magen. Sedan fortsätter vi vårt strövtåg bakom sanddynerna och följer stigen utmed kanalen.

Så värst mycket fågelskådande blir det inte. Migrationen är väl över nu, så det är de stationära arterna som visar sig; Gråhäger, Kohäger, Drillsnäppa, Svarthakad Buskskvätta, Tornfalk, Klippsvala och lite annat smått och gott. Errol känner igen sig inom hela området och lufsar på i egen takt för att ägna sig åt sina intressen.

Sedan går vi tillbaka ut till stranden och bara njuter av att gå sakta, ibland med fötterna i vattnet. Gissningsvis är det väl 15 grader?

Det är inte särskilt många människor eller hundar här idag, fastän vädret är så underbart. Errol börjar nu bli modigare och ger sig ut i havet för ett svalkande dopp. Han försvinner i en enorm våg och det ser först riktigt otäckt ut, men han spolas upp på stranden så avsvalkad att han får ”labbe-fnatt” och far iväg som en tok i sanden!

Nu sätter vi oss ner en stund och njuter av varsin Silves-apelsin, medan Errol ligger och vilar i sanden. Så strosar vi vidare igen.

Efter några timmar börjar det nog bli dags att dra sig tillbaka mot Homer. Errol är hungrig och varm igen. Han bara måste få ta sig ett sista dopp innan vi åker hem! Han vadar ut försiktigt och försvinner sedan under vattnet, för tydligen blev det tvärdjupt! Vart tog botten vägen? Så får han sig en simtur också och ännu ett avslutande ”labbe-fnatt” på det.

Vi försöker sanera oss från sanden, så gott det går, innan vi går in i Homer. Men, självklart är det omöjligt att få bort all sand från Errols våta päls! Men, vad gör det, när vi haft en sådan underbar dag på stranden alla tre! ”Det enda som saknades var en lekkompis”, säger Errol.

 Tisdag 211116 Castro Verde – Silves

Efter frukost packar vi ihop våra saker och meddelar våra närmaste vänner att vi åker till Algarve några dagar. Vädret är vackert, strålande sol och temperaturen går upp till 21 grader.

Vi styr direkt till vårt tredje hem, staden Silves. Vi är framme vid ställplatsen Parque do Castelo vid lunchtid och Ana med vovve Luna hälsar oss välkomna. Här är gott om platser än så länge. Ana hänvisar oss till platsen bredvid två svenska husbilar, som vi känner igen från tidigare vistelser här. Vi ser även att våra bekanta norrmän är på plats och går genast för att hälsa på dem.

Nu boar vi in oss och äter vår lunch för att sedan ta en promenad genom staden. Silves är verkligen de Vita Storkarnas stad! De finns överallt och hela tiden hörs deras klapprande med näbbarna. 

Vi strosar först inne i staden och sedan drar vi oss ner till floden Rio Arade. Errol gillar de här promenaderna och han känner igen sig fint, efter våra många besök här. Vi njuter alla tre; tvåben av de vackra vyerna och fyrben av de intressanta artiklarna att läsa! Vi köper varsin kopp kaffe på ett café, nere vid floden och vilar benen en stund innan vi följer floden hemåt.

På hemvägen brukar Errol bada i en fontän. När vi kommer dit tittar han på oss och frågar om han får bada. Tyvärr är fontänen just nu tömd på vatten Errol! Vi går fram för att visa honom, men han hoppar ändå i och tittar upp på oss! "Sätt på vattnet nu då", säger Errol uppfordrande! Vi får locka upp honom med en godisbit och fortsätta, värmen till trots!

På hemvägen går vi in i en liten lokal mataffär där vi köper fina Silves-apelsiner. Nöjda fortsätter vi promenaden hem. Nu börjar det redan bli skymning och vi går in i Homer för att vila en stund innan magarna börjar kurra högt!

Ikväll får det bli en enkel matlagning; färsk pain riche som vi fyller med hemlagad potatissallad, skinka, sallad och oliver därtill.

Nu får vi se hur länge vi klarar av att vara borta från Castro Verde? Vi hoppas dock att få lite fågelskådning ute vid kusten och några bad för Errol innan vi åker ”hem” igen!