Söndag 211031 Castro Verde

Ovädret blev, tack och lov, inte så farligt som väderprognosen hotade med! Igår morse fick Björn och Errol en riktigt blåsig och regnig promenad, men annars har vi klarat oss nästan torrskodda! Det har mest småregnat, men blåst rejält!

Vi blir allt kvar här på Campismon en vecka till, för vid kontakt med Bredband 2 tror de att sim-kortet kommit bort på posten och de skickade ett nytt sim-kort i fredags! Helt otroligt!

Gårdagen ägnades åt datorisering, spel och videochat med våra barn. Idag blev ju matchen självklart inställd, för vi vill ju knappast spela vattenpolo! Errol kompenseras med godis-sök och paket-sök inomhus. Övningarna blir ju ganska enkla på grund av vårt begränsade utrymme. Men, roligt är det ändå!

Vi har fortsatt att fota och identifiera växter. Vårt senaste fynd är Magnoliafikus (Ficus macrophylla) samt Magnolia med frukter. Vi tar med en torkad Magnoliafrukt hem för att kunna samla in frön från den och lägga den till vårt kartotek. Det blir spännande att se om dessa frön vill växa i vår trädgård hemma i Hjo.

På kvällen intensifierades ovädret och regnet tilltog rejält såväl som blåsten, men då behövde vi ju inte gå ut mer, inte ens Errol!

Idag börjar vintertiden och vi borde får sova 1 timme längre. Fast Errol har ingen digital tidsomställning. Han väcker oss enligt sin biologiska klocka, vilket alltså blir klockan 06 idag!

Björn och Errol får en helt torr morgonpromenad och det är även lite solsken emellanåt. Det känns lite hoppfullt ändå, även om väderprognosen visar fortsatt lågtryck idag och imorgon!

Fredag 211029 Castro Verde

Den här veckan har vi inte gjort någon utflykt, vi valde att bara vara hemma och njuta av det fantastiska vädret. Det har varit mycket varmt och kvällarna har varit ljumma. Vår avsikt är att flytta på oss till Algarve-kusten några veckor, men vi väntar fortfarande på att Björns sim-kort till mobilen ska komma!

Våra finska grannar ger oss dagliga, enkla språklektioner. Vi kan numera säga "hyvää huomenta" = god morgon samt "hyvää päivää" = god dag. Eva övar dagligen på fraserna! Vår finske granne putsar lite på sin Hymer varje dag, denna vecka är han endast iförd badbyxor. Det blir lite småprat, mest med tecken, om hans putsning.

Vi småpratar också en del med granne Frans, från Nederländerna. Björn upptäcker att han har kräftburar i sin bil och Frans berättar att det finns kräftor i sjöarna i Portugal. Han brukar fiska kräftor ibland. Portugiserna äter dem inte, säger Frans.

Under våra dagliga Errolpromenader beslutar vi oss för att samla in frön, för att ta med hem till Hjo. Vi börjar med en Ärtväxt, Leucaena Leucocephala. Fröna sparas sedan i ett snabbt tillverkat kuvert och märks med namn, datum och plats.

Vi har återupptagit våra träningsmatcher och spelar numera ”fjös-matcher” med Homer-Zlatan. Han vet precis klockslaget för matchen och greppar då genast en boll. En dag kom ett par fransmän fram och frågar om Homer-Zlatan vill leka med bollen. ”Nej, inte leker jag med bollen! Jag spelar match!”, säger Homer-Zlatan och lämnar inte ifrån sig sin boll! Det här är allvar och han är supernöjd med våra 5 min! Homer-Zlatan går "all in", ger järnet och gör många fina räddningar!  

Eva har fått en ”stalker” här i Castro Verde, sedan en tid tillbaka. Det hela började med att han tittade på Eva med obehaglig blick, under Errols kvällspromenad intill Parque Liberdade. Därefter började han ta kontakt men pratar enbart på portugisiska. Sedan dyker han ideligen upp, under kvällspromenaderna, vinkar, tjoar och vill ta kontakt. Eva undviker honom på alla sätt. Han ger en mycket obehaglig känsla! Annars är vi alltid positiva till kontakter med alla vänliga portugiser, som försöker prata med oss, men det här är något annat. Det känns i maggropen! Gissningsvis tror han sig tjäna pengar på något sätt genom en kontakt!

Vi bestämmer oss för att gå till Turistinformationen för att fråga om Nicole känner till Evas "stalker". Det visar sig att en av Nicoles arbetskamrater känner igen honom. Han är lite ”eljest”, men helt ofarlig. De rekommenderar Eva att undvika samtal och bara ignorera honom. Det känns genast bättre!

Vid ett tillfälle när Eva handlar, väntar Björn och Errol, som vanligt utanför affären. Då kommer det fram en man, som vi sedan tidigare år vet är lite ”eljest”, och pratar på portugisiska till Björn. Troligen är han mycket oförskämd i talet, för strax kommer en dam fram och skäller på ”eljest”-mannen och följer sedan skällande, efter honom när han lommar därifrån! Ibland är det lika bra att inte förstå portugisiska!

Björn har gjort ett renoveringsarbete igen. Nu är det kranen i diskhon som sitter helt lös! Efter idogt krångel och arbete lyckas han skruva den på plats igen. Det är mycket som skakar loss i stackars Homer under gropiga resvägar!

Vi idkar alltid fågelskådning här på hemmaplan och nu ser vi äntligen flera Svarta Rödstjärtar under våra promenader. Varje dag studerar vi också 5-6 st Lövsångare som klättrar omkring på en trädstam helt nära vår boplats. Vi gissar att de letar efter insekter som gömmer sig i den grova barken. Det känns ovanligt att se Lövsångare på detta sätt, de brukar ju alltid vara svårupptäckta i trädens lövverk. Under en av Evas och Errols kvällspromenad dyker det upp en vackert svävande Röd Glada på himlen. Eva stannar och beundrar den, när det också sveper in ett moln av ytterligare 15 st Röda Glador som cirklar runt i skyn ovanför Evas huvud. Det är en mäktig syn och så njutbar!

Vi har under veckan fått två svenska husbils-grannar på Campismon. Det ena paret är obekanta för oss men vi går bort till svenskbilen och presenterar oss. Vi pratar en stund och till vår tröst berättar de att mannens mobil slutade fungera när de lämnade Sverige. De har abonnemang hos Telia och nu sitter de först i telefonkö en halvtimme för att sedan prata med olika personer varje gång om problemet, men ännu har ingen lösning skett, efter en månads krångel! Vi är tydligen inte ensamma! 

Det andra paret är Per och Eva från Kungälv som anlänt. Vi har träffats vid två tidigare tillfällen här och de brukar stanna på Campismon några veckor.

Kommunen driver varje år ett projekt, där volontärer gör något positivt för de boende inom äldreomsorgen. I år har man ”lådcyklar med säte för två personer fram”, där de äldre som inte kan gå eller inte har möjlighet att komma ut, får en timmes åktur runtomkring i Castro Verde. Detta sker dagligen. Vilken bra aktivitet! Vi ser dessa cyklar med sina passagerare varje dag och ofta tar de en tur genom vår Campismo.

När Eva har behov av att tvätta visar det sig att de båda tvättmaskinerna på Campismon är trasiga! Katastrof för det kan ju ta månader innan de är lagade igen. Det vet vi av erfarenhet! Vi får helt enkelt ta vår smutstvätt och marschera bort till tvättstationen vid Intermarché istället. På 30 minuter är det dock färdigtvättat och då har Eva hunnit handla under tiden. Sen torkar det snabbt på tvättlinorna på Campismon i det fina vädret!

Under gårdagen gjorde vi en del förberedelser inför annalkande oväder kommande natt. Vi tar in mjölk, vatten, potatis och lök samt fyller på Errols matlåda, så vi inte behöver gå ut i onödan när regnet drar in. Efter Errols kvällspromenad plockar vi bort stolar och bord samt förtöjer våra utemattor. Sen går vi in i Homer, boar in oss och väntar på ovädret.

Men, det visar sig idag på fredag, att ovädret bara nosar på oss än så länge. Eva och Errol får en regnskur på sig under förmiddagspromenaden och får söka skydd för att slippa det värsta regnet. Resten av dagen bjuder på blåst, 20 grader och uppehåll. Skönt! Nu får vi se vad ovädret bjuder på imorgon?

 Fredag 211022 Castro Verde – Entradas – Castro Verde

När vi går upp vid 07:30 är det bara 11 grader varmt ute och inne i Homer har vi plus 15. Lite smått kyligt både ute och inne! Björn tar på långbyxor för att gå ut med Errol på morgonpromenad och Eva sätter på värmefläkten en stund i Homer, medan frukost tillreds. Errol blir som ung på nytt av den svala temperaturen, ”äntligen lite bättre väder”, säger han!

Snart nog kommer solen fram och värmer upp oss. Det blåser idag också och temperaturen går upp till 24 grader under dagen, men nordvinden gör att vi kan ta en skådarutflykt som innefattar promenad med Errol. Fint! Vi åker först ut till vår lilla barragem vid Horta da Nora. Den skådningen blir kort, för där är ganska så lite liv och rörelse. Vi räknar in 12 arter bara!

Vi drar vidare till Entradas och parkerar, som vanligt vid Vattentornet. En Tornfalk gör en tjusig uppvisning för oss, som en välkomsthälsning. Vi strövar iväg ut på grusvägarna, i riktning mot barragemen intill. Här känner Errol igen sig och kan strosa fritt omkring. Han vet precis vilken väg vi kommer att gå!

En grupp med fåglar lättar från fälten lite längre fram. Vi lyfter våra kikare och minsann det är 15 st Stortrapp som kommer flygande, för att sedan gå ner för landning på ett annat fält. Vilken uppvisning!

Vi spanar ut över barragemen och får genast syn på 4 st Bronsibisar, några födosöker i vattenbrynet och de övriga står och halvsover på stranden. Vilken överraskning; vi har inte träffat på Bronsibisar här i Alantejo. De brukar vi skåda utåt kusten.

På dammbröstet står 4 stycken Svarta Rödstjärtar och knixar; en Kungsfiskare pilar förbi som ett blått neonljus och några Sköldpaddor simmar i vattnet samt solar på stenar. Idag stannar vi länge och spanar åt alla håll, medan Errol vilar sig i skuggan under Eucalyptusträden. Fågelskådningen får härmed gott betyg i kvalitet och lite lägre i kvantitet (25 arter). Men, kvalitet står ju definitivt högst!

Mycket nöjda strosar vi tillbaka till Homer, som väntar vid Vattentornet.

Errol är fortsatt pigg och rask på eftermiddagen! Idag nöjer han sig inte med godis-sök i parken; nej han vill gå en promenad också! Ok då, men det får bli en kort sväng. Det går bra, tycker Errol!

Igår fick vi ett par finska grannar, som vi känner igen från tidigare år här på campismon. Vi får en pratstund med dem på blandad finska/engelska. Mannen pratar lite knagglig engelska och hustrun endast finska. De stannar här 1 månad och åker sedan vidare till Algarve-kusten där Olhao och Fuzeta är deras favoriter. De är mycket trevliga och dessutom bor de i en Hymer; dock betydligt större än vår lille Homer; så vi tillhör ju samma familj kan vi säga!

John skickar bilder från Skellefteå där han får skotta fram ytterdörren för att komma in. Det har kommit snö! Kul för barnen i alla fall!

Kvällen blir kylig så fort solen försvinner, så vi tar ett glas vin och löser korsord inne i Homer. Sedan tar matlagning vid och ikväll blir det fläskkotlett med stekt potatis och sallad. Tv-programmet ”O preco certo” (= det rätta priset) roar oss under tiden. Utvalda personer ur publiken ska gissa rätt pris på olika varor och övrig publik är djupt engagerad, ropar, tjoar och viftar till hjälp. I mitten av programmet kommer alltid någon underhållningsartist och då rusar publiken fram och dansar för fullt. Alla har naturligtvis munskydd på!

 Tisdag 211019 Castro Verde – Serpa – Castro Verde

Trots att vi vet att det blir 30 grader varmt på eftermiddagen, vill vi röra på utflyktsbenen igen! Om vi åker direkt efter frukost och väljer stadsmiljö, kan Errol nästan hela tiden gå på skugg-trottoarer.

Alltså väljer vi att åka till den gamla staden Serpa, med historia ända från 1100-talet, då staden erövrades av D. Afonso Henriques från morerna. Namnet Serpa har sitt ursprung i det portugisiska ordet serpe, som är en slags bevingad drake och också återkommer i stadens vapensköld. Staden har ca 16 000 invånare.

Som vanligt använder vi färdtiden till skådning från Homer. Strax innan Entradas får vi se en Svartvingad Glada sväva över fältet intill vägen. Det är vår första för denna resa. Fågeln är så smäcker och vacker! Snart nog får vi också se några Vita Storkar och de håller till nära Bejas avfalls-station.

Vi har varit i Serpa några gånger under tidigare resor, så vi känner oss lite bekanta med staden. Idag börjar vi med att åka till Campismon. Vi vet att den har varit stängd ett tag och nu är restaurerad så det blir spännande att se resultatet. Campismon är ganska liten, med gångavstånd till centrum. När vi kommer dit står det endast 3 husbilar där och de är alla från Nederländerna. Vi pratar med kvinnan i receptionen och får deras prislista; för oss tre med Homer, inklusive elektricitet blir priset 12:50 euro/dygn. Nu tänker vi inte stanna här över natt, men har för avsikt att återkomma för en tids vistelse.

Just när vi ska åka upptäcker vi att den ena husbilen är bekant; minsann det är ju Sonia och vovven Wifi, från Nederländerna! Nu får vi en pratstund med dem. Sonia övervintrar här återkommande och stortrivs på Campismon. Vovve Wifi anser dock att han äger stället och verkar ha glömt bort tidigare möten med Errol! Under ombyggnaden av Campismon träffade vi Sonia och Wifi på vår boplats i Castro Verde, då de istället fick övervintra där. Så säger vi ”på återseende”, för nu ska vi återbesöka Serpas historiska stadsdel.

Vi finner en parkeringsplats invid en idrottsarena och noterar att det ligger ett apotek intill. Det får bli vårt riktmärke för att hitta tillbaka till Homer. Nu ger vi oss iväg mot medeltidens historia!

Vi snirklar oss fram genom smala gator och gränder. Det är mycket stilla och lugnt, i stort sett inga turister alls. Snart nog kommer vi fram till Praca de Republica, med det stiliga Camara Municipal (kommunhuset) i bakgrunden.

Nu kan det redan vara dags för en benvila i skuggan! Vi slår oss ner på ett ute-café och köper kaffe samt varsin god kaka. Eva frågar om det är möjligt att få lite vatten till vår törstiga fyrbening. ”Javisst, ni får köpa en vattenflaska, men vad ska hunden dricka ur då”? undrar damen i caféet. Vi trodde nog att hon skulle fixa fram en vattenskål med kranvatten till vår vän, men han fick bli utan! Han får i alla fall vila sina ben i skuggan!

Det kommer fram ett par engelsmän till oss, för en kort språkstund. De har stått på Campismon i Serpa och ska nu också vandra i medeltiden, innan de reser vidare. Mannen berättar att de aldrig varit i Sverige, men han har en syster som bor i Norge, så detta vackra land har de besökt många gånger.

Så strosar vi vidare i gränderna och kommer till Turistinformationen. Eva går in och får en stadskarta samt information över stadens alla muséer och castell. Eva tackar och så går vi vidare, för något besök på museum eller castell blir det inte idag. Det får vi spara till en längre vistelse i staden. 

Vi strosar istället ner till den imponerande ringmuren, med två bevarade portar samt två pampiga torn.

Ja, nu har vi gått här och njutit i flera timmar och tycker att det är dags att gå tillbaka till Homer för hemfärd. Det är nu 30 grader varmt, så även i skuggan är det svettigt och vi har en överhettad, törstig, tapper kamrat med oss som behöver återhämtning!

Vi studerar vår stadskarta och hittar vårt apotek, där Homer står väntande intill. Vi travar på, men när vi kommer fram till apoteket finns det ingen parkering eller idrottsarena! Åh nej, vi sjunker ihop på en bänk i skuggan och vår Homer-hjälte dråsar ihop på trottoaren. Fram med kartan igen! Vi måste ha tagit fel riktning mot fel apotek, men som tur är finns det bara ett alternativt apotek att ta sikte på! Det ligger visserligen på andra sidan staden, men det är inget att göra åt! Hur ska Errol klara en etapp till? Men, då får Eva syn på en fontän! Hon tar med vår fyrbening och går dit, för Errol måsta få svalka. Han går villigt med och förstår att ett bad närmar sig. ”Men, hur ska jag komma i här? Jag ser ju inte botten”, undrar Errol och tittar på Eva. Efter moget övervägande och flera försök, dyker han till slut i och försvinner under vattnet. Simmar en stund och hoppar sedan upp ur fontänen, som pånyttfödd igen! Svag och pigg, är han nu redo för att fortsätta!

Med kartan i hand och trötta steg, stretar vi vidare mot vårt rätta apotek! Men, väl framme där, finner vi endast ett stängt apotek, med hänvisning till en annan adress, i en annan riktning! Vi finner adressen på vår karta och då ser vi också att fotbollsarenan ligger intill! Vi har väl fått totalt hjärnsläpp och solsting i värmen!

Vi tar ut riktningen och styr våra steg mot Homer-målet. Hurra, efter många, många timmars travande kan vi till slut återförenas med vår väntande Homer; vatten och mat till vår Homer-hjälte!

Nu är vi trötta och vill bara åka hem till vår boplats igen!

Vi har varit borta hela, långa dagen! När vi landar på Campismon ser vi att Ann, Ed och Chouff har lämnat oss. Så synd att vi inte fick säga ”hej då”, innan de for vidare till Alvor på Algarve-kusten.

Vi får åter en ljummen kväll och tillreder lite tapas-mat, som vi avnjuter utomhus. Ikväll är vi värda lite gott Entradas-vin därtill! Vår Homer-hjälte är nöjd med att få borsta tänderna och gå tidigt till sängs!

 Söndag 211017 Castro Verde

Oj, vilken dimmig morgon! Det är alldeles vitt ute, men ändå inte kallt!

Errol är sig inte alls lik! Han är stillsam och när han glatt hälsat godmorgon på Eva, ”fryser” han fast i en rörelse och lägger sig till slut ner. Sedan rör han inte en fena förrän Björn kommer och de ska ut på morgonpromenad. Han följer med i alla fall, om än mycket långsamt och stelt. Vi förstår nu att träningsmatcherna varit för tuffa för en åldrande Homer-Zlatan! Han har kört stenhårt och säkerligen överansträngt sin kropp i alla räddningar och volter som han gjort. Vi påminner oss om att han faktiskt har Spondylos i ländryggen och nu får vi allt lugna ner oss med matcherna. Promenader och matchvila för Homer-Zlatan!

Errol vägrar gå på förmiddagspromenad! Han går istället några steg till grönytan närmast Homer och kissar mot ett träd. Därefter uppsöker han skuggan igen och sluter sina ögon. Han blir något piggare av ett sjuk-besök på eftermiddagen. En ung Golden-flicka kommer inrusande på Campismon och springer fram till vår sjukling. Errol bjuder henne genast att smaka på vattnet ur sin vattenskål och hon dricker girigt. Så önskar hon ”god bättring” och rusar vidare. Hon var en riktig Florence Nightingale och precis vad vår Errol behövde!

Under dagen får vi en ny granne och det visar sig vara vår vän Frans, från Nederländerna. ”Vi saknade er här, förra året”, säger han. Själv har han varit en tid på Algarve-kusten, men nu stannar han här ett tag.

På sen eftermiddag får Errol vara hemma och vila sina gamla fotbollsben, medan vi går fram till Anfiteatro Municipal för att lyssna på framträdande av grupper som sjunger hembygds-sånger. Det börjar klockan 16, vilket innebär att det hela kommer att starta ca 16:30. Det har vi lärt oss nu, så det är lagom att gå hemifrån vid 16-tiden. Först ut är en grupp kvinnor från grann-staden Aljustrel. De sjunger om det hårda arbetet i gruvorna och sedan om skörde-arbetet på fälten.

Därefter kommer en lokal grupp män, från Castro Verde, iförda sin traditionella klädsel – hatt, vävd matta över axel och korgväskor. Även de sjunger om det hårda arbetet på fälten och om sin kärlek till hembygden och till Portugal. Vi fylls av deras känslor; kärleken och stoltheten tränger rakt in i oss och med laddade batterier går vi hem till vår stelbente, väntande vän!

Nu kan Errol tänka sig gå på en kort kvällspromenad för behoven tränger på. Han strosar runt en stund med sin vän Kira, i parken utanför Campismon och sedan är han nöjd när alla behov har uträttats.

Ikväll äter vi Wienerschnitzel, kokt potatis, sallad och god öl därtill. Hur gott kan det vara med mat?

 

Lördag 211016 Castro Verde

Dagen startar med ett morgonsnack med Ann, Ed och en nybadad Chouff. Han har tagit sitt dagliga dopp i fontänen i Parque Liberdade, som avslut på sin boll-lek. Stundens samtalsämne halkar in på höns. Det visar sig att vi har ungefär samma positiva upplevelser som f d hönsägare och skrattar gott åt våra ”höns-minnen”.

Nu drar vi ut på sta´n för att ta en Errol-promenad som även inkluderar fika. Vi överraskas av att det är marknad utmed halva gågatan. Det är alltid roligt att kika på vad som erbjuds till försäljning, även om vi inte gör några inköp idag. Istället slår vi oss ner på ett ute-café utmed marknadsgatan för att studera Castro Verdes folkvimmel och det är livligt en sådan här marknadsdag!

När vi sedan strögar vidare träffar vi på en portugisisk flicka, som vi känner igen från ett möte på vår boplats. När hon var där pratade vi en kort stund och hon klappade om Errol länge. Hon berättar att hon går sista året i skolan. Klassen behöver pengar till en resa och därför säljer hon lotter idag. Vi köper naturligtvis en lott och småpratar en stund. Hon undrar om vintern i Portugal är som en varm vinter i Sverige. Eva förklarar att vintern här är som vår sommar i Sverige! Hon ser lätt förskräckt ut, ”oj vad ni måste tycka att det är varmt här nu, när det är 28-30 grader!” Jadå, vi tycker det är varmt och skönt! Så skiljs vi åt och hon kontaktar oss vid eventuell vinst av en bit lammkött eller en korg med matvaror.

Idag klarar Homer-Zlatan med lätthet sin 10 minuters match för det är ju inte klart solsken och bara 25 grader på eftermiddagen. Han springer som en blixt på riktigt långa bollar!

Medan Homer-Zlatan pustar ut efter avklarad match, ägnar sig Björn åt bokläsning och Eva cyklar ut till Horta da Nora för fågelskådning. Ett 25-tal arter räknas in. De är sedvanliga vadare, änder, hägrar, rovfåglar och småfåglar, såväl som åsnorna och så sköldpaddorna som vilar på stenarna i sjön.

På eftermiddagen kommer Ann och Ed förbi, lätt runda under fötterna, efter en god måltid i Castro Verde. ”Har ni varit ute hela da´n” undrar Eva? ”Nej, det är ju ni som inte har varit hemma”, svarar Ann. Vi har alltså gått om varandra! Nu rör sig samtalet om barn och barnbarn samt känslan med avstånd när vi är på resande fot. Vi är eniga om att avståndskänslan känns mest för de som är i hemlandet.

Ikväll kan Eva och Errol gå en lite längre promenad, eftersom det inte är något hotande solsken. Vi strosar runt på Errols favoritställen och han är mycket nöjd!

Kvällen ägnas åt korsordslösning samt provning av det röda Entradas-vinet. Vinet är klart godkänt! Lite senare värmer vi bröd/olja i stekpannan med potatis/tonfisk-röra, sallad därtill. Vi njuter!

 Onsdag 211013 Castro Verde – Almodovar – Castro Verde

Nu är det dags att ”utflykta” oss igen! Vi drar iväg till den lilla staden Almodovar, direkt efter avslutad frukost, för det lär bli 30 grader varmt på eftermiddagen.

Fågelspaning utmed färdvägen ger noll resultat, ja vi ser ett gäng med Svarthakade Buskskvättor förstås!

När vi parkerat Homer och strosar iväg på skugg-trottoarerna, skojar vi om att vi gick vilse här, vid senaste besöket för två år sedan. Staden är ju liten, så det borde vara omöjligt! Tro det eller ej, men vi går vilse idag igen och känner helt plötsligt inte alls igen oss! Turligt nog dyker det upp en vägskylt som pekar ut centrum, åt rakt motsatt håll än vår färdriktning! Ja det är bara att vända på klacken och strosa tillbaka.  Snart nog kommer vi fram till det lilla torget Praca de Republica! Nu får vi vila vår varma ben och köpa oss en fika! Eva kostar även på sig favoritkakan – Queijadinha – med malen ost och mandel! Javisst låter det som en konstig blandning; men åh så goda de är!!

Medan Björn och Errol sitter kvar i skuggan går Eva in på det lilla muséet, som också ligger på torget. Här finns ingen information på engelska och guiden talar inte heller ett ord engelska. Guiden vill dock följa Eva runt för att peka och berätta. Hon är väldigt mån om att Eva ska förstå, talar sakta och tydligt. Eva förstår i stora drag vad guiden säger och kan t o m ställa några två-ordsfrågor!

Muséet har två utställningar; en med information och foton över stadens uråldriga sko-tillverkning samt en med den lokale konstnären Severo Portela Junior och hans verk.

Guiden berättar som avslutning att muséet är inrymt i stadens f d fängelse och visar en gallerförsedda lucka i golvet, där fångarna slängdes ner i källaren. Hon överräcker även en broschyr över ytterligare ett museum som finns i Almodovar – Mesa – Museu de escrita, med utställning och information över skrift/kommunikation som människor i området använde för ca 2500 år sedan. Där måste vi absolut göra ett besök framöver!

Väl hemma på boplatsen igen och efter avslutad sen-lunch, ska träningsmatchen spelas, trots 30 graders värme! Idag får vi spela på den riktiga planen, ute i parken, eftersom det har anlänt fler husbilar till campismon. Här är också fuktigt gräs och halvskugga, så Homer-Zlatan går ”all in” i hela 10 min och här är det fritt fram att ge uppskattande skall!

På kvällen sitter vi ute förstås och njuter av den ljumma kvällen. Ett par från Nederländerna passerar förbi med sin Bordercollie och stannar till för att prata. Det visar sig att de tidigare stått på ställplatsen i Serpa och då träffat våra belgiska nya vänner Louis och Margaretha, som då berättat om mötet med oss. Vad roligt! Nu presenterar vi oss för varandra. De heter Ann och Ed samt vovve Chouff. De sålde sitt hus i våras och flyttade in i sin nyinköpta husbil, för att nu kajka runt i Europa och se sig omkring. Det blir nog ett spännande liv!

Lite senare ringer vi upp Phil och Sandra för en lång vidochat. Vi får inga nyheter om deras avresa till Portugal, men hoppas fortfarande att de kommer i december.

Ikväll steker vi Fläskkotletter och potatis sent på kvällen. Måltiden intas förstås utomhus och smakar som vanligt helt ljuvlig!

 Lördag 211009 Castro Verde

Efter frukost tar vi farväl av Louis och Margaretha, våra belgiska grannar under senaste veckan. Vi byter mail-adresser och hoppas att vi ses igen nästa år!

Den här dagen kan vi kalla för ”reparationsdagen”. Björn går loss på att reparera låset till garderobsdörren, för efter gårdagens skakiga vägar har den gått i baklås igen! Därefter skruvar han bort spärren till ytterdörren. Skruven som håller fast spärren, trillar bort med jämna mellanrum. Denna åtgärd skjuts dock på framtiden! Därefter byts två trasiga lampor ut. Heja Björn!

Nu är det dags för Errols förmiddagspromenad och idag styr vi mot Corviranen för att inköpa färsk frukt och tomater. Vi går hela tiden på skuggiga trottoarer, för det är fortfarande mycket varmt, om än inte 30 grader idag så räcker 28 till!

Promenaden avslutas med en välbehövlig fika på ett av stadens små ute-caféer.

    

                                                      Dessa fantastiska dörrar och dörrhandtag!                                

Homer-Zlatan får sin träningsmatch och han avslutar den själv, som vanligt efter 5 min. Han tar då resolut med sig en boll och går hem!

Errol har skaffat sig en fästmö! Lilla, blyga Kira börjar nu tina upp och tillåter att Errol gör sina närmanden. Kira är så söt, spanjorska som hon är och lite rund om magen. Hon bor här på campingen, i husvagn, med sin tyske husse och emellanåt gör hon sina ”camping-promenader” för Kira går aldrig i koppel.

På kvällen sitter vi ute i Homer-skugga, njuter ett glas vin och ägnar oss åt korsordslösning. En fransk husbilsgranne, kommer fram för att få sig en pratstund och som tur är pratar han engelska! Han vill väldigt gärna berätta om sitt och hustruns liv och deras husbilsresor. De reser alltid ”off-road” och har därav en 4-hjulsdriven ”plåtis”. De har rest på detta sätt i 45 år! Det kan väl knappast vara under hela år?? Nåväl, de har färdats i Sydafrika och i Sibirien, alltid ”off-road”. Portugal anser han dock vara det svårast landet att ta sig fram genom på detta sätt. De flesta marker här är inhägnade samt är skyltade med ”privat egendom”. Imorgon ska de dock bara resa till Beja!

Ja, det är fantastiskt spännande att träffa andra människor, höra deras sätt att resa och vad de uppskattar i livet!

Nästa spännande människor träffar senare på kvällen. Efter avslutad utomhus-måltid går vi ner till ”disken” med våra kladdiga tallrikar och kastruller. Där träffar vi ett par från Nederländerna och de berättar om sin Europa-resa. De cyklar fram genom Europa och bor i tält på campingar. Cyklingen startade i Nederländerna för 3 månader sedan och nu har de alltså kommit hit. Vi har sett att de tältat här ett par dagar, men inte pratat med dem tidigare. De planerar att vara hemma igen i maj nästa år! Det besvärligaste för dom är återkommande punkteringar samt att planera matsituationen. De vill ha så lite extra packning som möjligt och värmen gör det såklart svårt med förvaring. Vi blir djupt imponerade av deras kraft och känner oss lyxigt bekväma i vår lilla Homer! Imorgon cyklar de vidare och målet är Serpa. Vi önskar lycka till och kanske ses vi igen!