Lördag 211106 Castro Verde – Geraldos – Castro Verde

Idag är vi bjudna till våra portugisiska vänner Carla och Telémaco. De ska visa oss sitt nybyggda hus samt även bjuda på middag. Det ska bli så roligt att träffas igen! Vi har varit i byn Geraldos, 5 km utanför Castro Verde, för två år sedan och sett deras mark samt påbörjat bygge av garage och i augusti i år kunde de flytta in i sitt hus.

Vi måste ju ha med oss någon present såklart, men vad! Vi köpte ju en regnmätare i Hjo och den ska de få. En svensk kaviartub har vi också. Men mer då? Vi får gå till Intermarché och köpa en blombukett samt en chokladask! Det blir fint; Eva finner en bukett med Blårisp i färgerna lila/blått och en ask med mandel i chokladdragé i matchande färg!

Efter inköpen måste vi gå till Hornugglan och hälsa på! Idag sitter den med ryggen åt oss, hopkurad intill trädstammen och sover. Vi bara kikar upp på den och vill inte störa!

Klockan 13 ska Telémaco hämta oss på Campismon. Vi är givetvis punktligt resklara, enligt svenskt manér, men förväntar oss att Telémaco ska komma enligt portugisisk tidsbestämmelse (typ 30 minuter senare?). Vi slår oss ner på en bänk i solen men just då kommer han ju insvängande med bilen!

                                                                        Byn Geraldos

                                                             

Vi blir imponerade redan när Telémaco parkerar bilen utanför huset, där vi möts av en vit, hög mur med flera ingångsportar. Vi kan inte ens se huset! Imponerandet minskar inte när vi kommer innanför muren! Woow, vilket stort hus!

Carla tar emot oss med puss och kram. Nu blir det rundvisning! Huset är arkitektritat i modern och helt öppen design. Där finns inga traditionella dörrar, bara skjutdörrar. Det är öppet upp i tak, där grova träbjälkar löper, direkt importerade från Tyskland.

En öppen trappa leder till övervåningen, som är ett öppet etage med utsikt över vardagsrummet. Där uppe finns dock två, lätt avskiljda vrår, med gästsäng och skrivbord.

En enorm altan sträcker sig utmed husets hela baksida. Där har de en fantastisk utsikt över stäpperna. Vi ser genast en Röd Glada som sveper fram över stäpperna och en flock med Tofsvipor dyker upp med jämna mellanrum. Huset ligger nämligen i utkanten av byn, så de har inga närliggande grannar.

Nu stundar den portugisiska middagen! Först får vi bröd och ostar; getosten är så smakrik och god! Givetvis serveras det lokalproducerade Entradas-vinet därtill. Därefter har Carla lagat en Bacalhau à Brás; en gryta med strimlad torsk, lök, stekt potatis, ägg, oliver, koriander, färsk persilja och massor av olivolja. Vi tycker det smakar så gott och Eva är den som äter två rejäla portioner! Mer vin serveras självklart till grytan. Sedan stundar kaffe och hembakad Bolo de cenoura (morotskaka). Gissa om vi är proppmätta?

Nu fortsätter vi med rundvandrandet, för vi måste ju se på garaget med dess utrymmen och sedan trädgården. Garaget, som är enormt, har en helt öppen sida med utskjutande tak över. Vid ena väggen finns en köksavdelning och sittmöbler, för under den varma sommaren vill man inte laga mat inne i huset. Innanför köksdelen ryms Carlas arbetsrum. Där tar hon emot skolelever som behöver särskilt stöd i matematik. De kommer med skolbussen till Geraldos och Carla behöver inte längre åka till skolorna inne i Castro Verde. Vilken förnämlig kombination!

De håller fortfarande på att färdigställa trädgården med växter och trädgårdsodlingar. Fruktträd och grönsaker i mängd! Ja det är svårt att se sig mätt på vad de åstadkommit under de två åren som gått!

Nu är det redan kväll och vi måste tacka för den här fantastiska dagen! Eva behöver gå ner de två enorma portionerna mat, så hon tar med Errol och går den lilla lokalvägen hem till Campismon. Telémaco skjutsar hem Björn (vad gör det att chauffören har druckit vin!).

När Eva och Errol kommer till parken vid Campismon står det en ambulans där med blinkande ljus. Där står även hunden Pipoca med sin husse, så vi stannar för en pratstund. Husse berättar då att det är en kvinna från vår Campismo, som ramlat och brutit benet. ”Jag tror hon är från Irland”, säger husse! Åh, nej det är vår vän Breda! Eva träffar maken Bill, som förtvivlat berättar att han inte får följa med i ambulansen på grund av covid-risken. Ambulanspersonalen talar inte engelska, så han vet ej vad som händer. Tack och lov finns vår fantastiske, holländske granne Frans genast på plats samt vår receptionist för att hjälpa till. Breda far iväg med ambulansen och Bill får gå hem till husbilen och vänta på besked!

Det blev en dyster avslutning på den här, i övrigt, fantastiska dagen!