Torsdag 211111 Castro Verde

I förrgår dök vår tyske vän Hartmut upp på Campismon! Tyvärr ingen hustru Christine med, men förhoppningsvis kommer hon senare. Det var inte helt ok med hennes hjärta ännu! Hartmut reste via Andorra och där var det snö, berättar han. Flera bilar hade kört av vägen, så han fick ta det mycket försiktigt! Det gick ju bra! Eva passar på och tar en selfie på sig och Hartmut. Så skickar vi fotot till Christine och skriver ”Ich und mein neuer Man”. ”Viel Spass” svarar Christine med en smiley.

                                                                        

                                                                 "Ich und mein neuer Man"

Tro det eller ej, men vi har fått sms från vår husvakt att Björns sim-kort har kommit och han har redan skickat det vidare till Portugal. Måtte nu resten av postgången sköta sig! Har vi tur kommer det fram denna vecka!

Häromdagen gjorde vi en tur med Homer för lite fågelskådning. Vi åkte först ut till Horta da Nora och spejar ut över barragemen, men där var tämligen lugnt. Vi fortsatte vidare till Entradas och parkerade vid Vattentornet. Errol susade iväg som vanligt för att läsa sina artiklar samt uträtta sina övriga behov. Vi strosar ner till barragemen, men där var också ganska lugnt. På plats var några Enkelbeckasiner, Styltlöpare, Sädesärlor och så ett gäng med Sköldpaddor förstås. Vi kikar en stund och strosade sedan tillbaka till Homer. Det räckte verkligen för Errols del, för det var en varm dag!

Vi har säkert 100-tals Lövsångare i träden vid vår bobil och gissningsvis är de här för att äta under sin migration till Afrika. Vi hör också Gransångare för första gången under denna vistelsen.

När vi kommit hem tar Eva en joggingtur, som vanligt över fälten och kullarna. Där går en kvinna med sin lilla vovve. Hunden springer fram till Eva för att hälsa och på så sätt kommer vi tre väldigt nära varandra. Eva säger på portugiska ”eu corro e caminho” och kvinnan svarar ”boa”. Sen säger hon ”where do you come from?”. Det visar sig att hon är från Nya Zeeland, är gift med en portugis och har bott i Castro Verde i 20 år. Mannen arbetar i gruvan. Hon saknar naturen, kulturen och människorna på Nya Zeeland. När mannen sedemera går i pension ska de flytta tillbaka till Porto, där han kommer ifrån. ”Då kanske klimatförändringarna har gjort Porto till Algarve”, säger kvinnan och skrattar, för hon tycker det är kallt i norra Portugal. Så säger vi hej då och Eva joggar vidare. Det uppstår så många trevliga möten med så många olika människor under vår vistelse här!

Errol och Eva tar, som vanligt, en kvällspromenad förbi Bombeiros för att se om Hornugglan är hemma. Jadå, den sitter i sitt träd och sover. Så ser Eva att det ligger spybollar nedanför nästa träd och minsann där sitter Hornugglans hustru och sover. Troligen är det hustrun för den ugglan ser större ut än den andra. Toppen, nu har vi två fina vänner att hälsa på vid våra promenader! Nu dyker också ”Blonde Blixten” upp och han är lika svårfångad som vanligt, men Errol gör sitt bästa för att hänga med i svängarna.

Så kommer de båda Bombeiros-bröderna rusande för att se vad som försiggår på gräsmattan. De inspekterar leken, men skrider sedan värdigt därifrån.

Vi träffar sedan Pipoca och hennes husse, utanför Campismon. Errol är lös och blir förstås glad över att se söta Pipoca. Han glömmer lätt bort sina stela ben och tror att han kan hoppa över en mur som skiljer oss från dem. Men, oj Errol blir hängande tvärs över muren! Eva får skynda fram och hjälpa honom! Lite pinsamt kanske, inför den söta flickan!

På kvällen ringer Phil och Sandra på videochat. Vi hänger länge kvar i våra trevliga, glada samtal. De har för avsikt att lämna England den 4 december, men är ännu inte överens om huruvida ta färja till Spanien eller ej. Nu börjar det ändå närma sig för en återförening!

Ikväll lagar vi Kycklinggryta, sås med krossade tomater, vitlök, chili, ris och sötsur sås. Åååh, så gott!