Fredag 220121 Faro – Alte – Castro Verde

Natten är kylig, så vi sätter på gasvärmen på morgonen och Homer värms upp otroligt fort! Snart når även solen fram till Homer och då kan gasvärmen stängas av igen .

Idag tar vi en gemensam promenad, alla fem, ut till ön Ilha de Faro. Det är ebb, så vi kan idka fågelskådning när vi går på den långa bron till ön. Nu får vi komplettera vår skådning med Sandlöpare och Gluttsnäppa.

Vi går ner till stranden och blickar ut över den oändliga Atlanten. Errol kan inte motstå ett dopp i vågorna. Det är nog behövligt, för det är länge sedan han badade sin kropp. Vi fortsätter sedan vår promenad bort till Campismon, så Christer och Marianne får se hur den ser ut. Sedan är vi nöjda och promenerar tillbaka till våra bobilar för att åka vidare till nästa utflyktsmål.

Vi tänker avsluta våra semesterdagar med ett besök i den genuina staden Alte, upp i bergen. Björn och Eva har varit där så många gånger, men vi åker så gärna tillbaka för att presentera staden för Christer och Marianne. När vi kommer fram, kurrar våra magar så högt att vi måste få äta lunch! Turligt nog ligger restaurangen Folclore med åsnan Baltzar, helt nära vår parkering! Vi stegar dit och slår oss ner! Eva och Marianne väljer grillad Tonfisk, medan herrarna beställer grillad biff. Vi blir allihop mycket nöjda med våra val och efter en kopp kaffe på maten, har vi fått ny energi för att kunna vandra vidare.

Vi strosar sakta fram genom de smala gränderna med vitkalkade hus, förbi det lilla kapellet där Errol som vanligt blir välsignad av ”djurens skyddshelgon” och så fram till parken med källorna, där kvinnorna sedan urminnes tider hämtat vatten.

När vi alla är nöjda på sevärdheter och intryck går vi tillbaka till våra bobilar för att åka tillbaka hem till Castro Verde, för nu är det redan sen eftermiddag!

På hemvägen spanar vi givetvis efter fåglar och när just har passerat staden Ourique, får Eva syn på en liten Minerva-uggla, som sitter på en stor sten, helt nära vägen! Vilken tur! Synd bara att det var omöjligt att stanna med Homer där! Vi får åka vidare och kommer hem till vår boplats just när mörket börjar falla. Vi blir varmt välkomnade tillbaka, av våra vänner. Även en tidigare bobilsgranne, från Schwiz, kommer för att prata både länge och väl. Vi stod grannar någon vecka i december. De for sedan vidare till Lissabon, men är nu tillbaka för att söka reda på Stortrapparna. De är nämligen amatörskådare, precis som vi!

Nu blir det skönt med en varm dusch och tidigt i säng, för nu är vi lite trötta efter intensiva dagar!