Torsdag 220113 Castro Verde – Mértola – Minha Sao Domingos

Vi vaknar till en riktigt kylig morgon, men så fort solen kommer fram blir det varmt och skönt igen!

Idag åker vi på en två-dagars utflykt, tillsammans med Björns bror Christer och hustru Marianne. Vi vill visa dem fler av Alentejos pärlor.

Vi gör oss resklara och lämnar förstås tennisbollarna hemma, så att det Holländska damlaget får spela en träningsmatch medan vi är borta. Vid 10-tiden startar vi vår färd mot staden Mértola, som ligger högt belägen ovanför floden Guadiana.

Vår vana trogen idkar vi fågelskådning utmed vår färdväg. Tornfalkarna vill visa upp sig fint idag! En Härfågel sitter på en ledningstråd, med en Iberisk Varfågel intill sig. De Röda Gladorna dyker ideligen upp, svävandes över fälten. En ensam Rödhöna springer över vägen framför Homer. Men, vad får vi nu se? Om inte en flock med Stortrapp, ca 10 st, som står uppe på en ås! De avspeglar sig så ståtliga mot himlens horisont! Utmed vägen sitter det Vita Storkar, parvis, i sina bon ovanpå ledningsstolpar. Ja, det är fin fågelskådning som Homer bjuder oss på idag!

Mandelträden har nu börjat slå ut i blom och lyser vita utmed vägkanten. Det är väl ljuvligt!

Idag går det lätt att hitta parkering till våra bobilar, för det verkar inte vara mycket turister i Mértola nu! Vi går först fram till bron över floden Guadiana, för att njuta av utsikten mot staden.

Vi strosar genom stadens gator och strävar uppåt mot det medeltida Castellet. Christer och Marianne går en tur i tornets museum, men vi avstår eftersom vi har varit här så många gånger tidigare under våra resor.

Efter några timmar i medeltiden, går vi tillbaka till våra bobilar för att äta lunch innan vi far vidare mot vårt nästa mål som är gruvsamhället Minha Sao Domingos.

Här finns ingen ställplats, men det är tillåtet att fricampa i utkanten av samhället. Vi är totalt 9 husbilar som står här nu. Vi ger oss genast ut på promenad för att visa samhället och delar av det bevarade gruvområdet. Sao Domingos är det första samhället i Portugal som fick elektricitet!

Redan för 400 år sedan var romarna här och bröt guld och silver! 1859 började sedan engelsmännen att bryta malm i Minha Sao Domingos. Malmen fraktades via järnväg till hamnen i Pomarao vid Guadianafloden, där den sedan exporterades till England med båt. Gruvdriften upphörde först 1965.

Många av de gamla gruvbyggnaderna finns kvar, mer eller mindre raserade. Här finns även en mängd öppna gruvhål. Det finns vandringsleder som utgår från gruvområdet, med informationstavlor som berättar om byggnaderna och deras olika funktioner.

Vi avslutar vår promenad genom den ”engelska parken”. Här kunde de engelska tjänstemännen spela tennis, promenera eller lyssna till orkestermusik från paviljongen. Självklart bodde de även i fina bostäder intill parken, medan gruvarbetarna bodde längre bort i huslängor med endast ett rum per familj.

Nu går vi tillbaka till våra bobilar för att vila oss en stund, innan vi avslutar kvällen med en gemensam måltid på restaurang.

Christer och Marianne kommer först in till oss i Homer för en liten ”starter” innan vi går. Munskydd på och sedan iväg. Det är inte så långt att gå! Vaccinationspass måste visas för att få äta där; men var är nu Björns mobil? Åh nej, den ligger kvar i Homer! Eva får rycka ut och gör en lätt jogging tillbaka till Homer för att hämta mobilen. Errol blir jätteglad; ”kommer ni redan tillbaka”? Men ack nej; Eva hittar mobilen och gör en snabb joggingtur tillbaka till restaurangen, till Errols stora besvikelse!

Vi är de enda matgästerna på restaurangen. Därutöver sitter några äldre herrar runt ett bord och dricker öl. På så sätt lär väl ändå det här restaurangbesöket vara ”covid-säkert”!

Nu kan vi äntligen beställa våra rätter! Marianne och Eva provar saltvattenfisken Dourada (Guldbraxen). Här serveras fiskarna alltid hela, vilket kanske ser lätt oaptitligt ut. Men, denna Dourada är så mjäll och smakar så gott. Herrarna garderar sig med hamburgare respektive kalvkött. Självklart serveras vi ett gott lokalt rödvin därtill!

Nu lider kvällen mot sitt slut! Vi vandrar mätta och nöjda hem till våra bobilar och en väntande Errol!