Onsdag 220209 Vila Vicosa – Mourao

Vi kan inte tänka oss en bättre utsikt från Homer-fönstret när vi avnjuter vår frukost. Vi ser ut över dalen, hur bonden föser ut sin stora fårflock upp över kullarna. När han går hem mot gården kommer ett litet lamm honom till mötes och sedan följer den honom i hasorna mot bostaden. Det är en riktig naturfilm vi har utanför vårt fönster.

Tänk att vädret är lika underbart idag också. Vi är så bortskämda med klarblå himmel och strålande sol, svala morgnar men 20 grader på eftermiddagen. Vad mer kan vi önska?

Vi känner oss inte färdiga med vår Vila Vicosa-njutning, så vi tänker bese Castellet ordentligt innan vi åker härifrån. Utanför Homer står nu våra schweiziska grannar med sin hund. Vi hamnar självklart i samspråk och så gör även våra hundar. De har en tik som är i Errol-storlek såväl som i Errol-ålder och de blir genast förälskade i varandra. Nu får de dansa runt och umgås med varandra en god stund innan vi måste gå iväg på Castell-promenaden.

Vi går in genom en av borgens portaler och där innanför ligger en hel liten, helt levande by, så omgärdad och skyddad av castellets murar. Naturligtvis finns där ett torg med en stor kyrka och kyrkogård bakom. Castellet är byggt på 1200-talet.

Här ryms också en grön, lummig och vildväxande parkmiljö som man kan strosa i. Vi promenerar vidare fram till castellets Jakt- och Arkeologi-museum. Runt den här delen av borgen löper en vallgrav och en vindbrygga leder in till museets port. Idag är det Björns tur att gå in i museet, medan Eva och Errol väntar utanför.

Så är förmiddagen gången och vi behöver åka vidare till nästa historie-mål – staden Mourao.

Mourao är en liten stad med ca 2500 invånare. Högt upp på en kulle vilar stadens castell, byggd under 1300-talet.

Vi slingrar oss fram med Homer genom stadens trånga gator och kommer till slut upp till castellets parkering, där vi tänker stå över natt. Härifrån får vi en otrolig utsikt över Guadianaflodens uppdämda sjö-/dammsystem – Alquevadammen och endast 7 km österut gränsen till Spanien.

Efter vår senlunch går Eva och Errol ut på rekogniserings-promenad, medan Björn tar siesta. Vi går genast in genom castellets portal. Där innanför finns inga rester kvar av borgen. Här växer blommande Mandelträd på gröna ytor. Errol lufsar runt fri, för vi är de enda besökarna just nu. Castellets murar är helt intakta och ut över staden riktar sig den mäktiga kyrkan Nossa Senhora das Candeias, som är helt inkorporerad i slottsmuren.

När vi sett oss mätta på castellet strosar vi på skuggiga, trånga gator ner genom den lilla staden. Vi stannar till och beunderar de två kyrkorna Misericordia och San Francisco, som är sammanlänkade med en vacker portal. 

Snart nog tycker Errol att det är alldeles, alldeles för varmt att sträva omkring på stadens gator. Nu får det räcka! Errol behöver gå hem och dricka vatten!

Lite senare går vi en gemensam promenad. Först beundrar vi åter den fantastiska utsikten över sjösystemet. Medan vi gör det, kommer det tre stycken hundar ilande uppför en stig, för att undersöka vår fyrbening. Den mest framgångsrike är en svart fransk bulldogs-herre, som snorkande undersöker vår Errol. En viss spänning kan anas i luften, men det uppstår dock inget bråk. De andra två kompanjonerna är försiktigare och låter herr ”fralla” sköta jobbet.

Sedan strosar vi nerför stadens branta, smala gator. Själva staden är inte så imponerande och ganska snart har vi sett oss mätta. Vi är dock inte lika mätta i våra magar, så vi finner en mysig bar – Morango Bar – där vi slår oss ner för att äta något. Vi är de enda gästerna, så väntetiden blir inte så lång. Vad kan smaka bättre än varsin Bifana med pommes frites och en öl? Supergott och några små smakbitar slinker under bordet till vår vän.