Tisdag 220208 Portel - Évoramonte

Efter avnjuten frukost åker vi bort till Intermarché för att köpa färskt bröd. Det är en riktigt fin butik, med stor chark-disk, precis som vi hade i Castro Verde tidigare. Vi köper bröd och passar på att ta med 2 boxar Capataz, eftersom det är ”vin-rea” denna månad. Vi måste ju börja tänka på vårt lager att ta med hem!

Vi har stämt träff med Christer och Marianne i Évoramonte, på en parkering alldeles nedanför Castellet. Castellet ligger på toppen av Serra d´Ossa, med sin lilla medeltida by innanför murarna och historien går tillbaka ända till 1100-talet!

Runt 1160-talet skedde återerövringen av Portugal från morerna. Det var då som Geraldo Sem Pavor (en portugisisk Robin Hood) var en betydelsefull nyckelfigur, när han med sina rövare och fredlösa, var till stor hjälp i erövringen av flera städer i Alentejo. Han är tydligen, än i dag, en levande legend i hela Alentejo!

Vi strosar genom den lilla byn, med sina små och genuina hus. Här ryms även en kyrka samt en liten kyrkogård.

Castellet är återuppbyggt efter jordbävningen 1531, under ledning av Italien-inspirerade mästare. Borgen har 4 cirkulära torn, arrangerade i en fyrkant. Den har en ren och osmyckad stil, med strategiskt placerade hål för kanoner.

Det visar sig att Castellet är öppet idag, så vi går naturligtvis in. Inträdet kostar endast 1 euro/person! Björn och Errol stannar kvar ute. Björn har svårt att gå i trappor och Errol är ju knappast välkommen in!

På bottenvåningen är det en utställning, med information och jämförelser mellan olika Castell i Portugal. Våningarna ovanför visar salar med välvda tak och vackert formade pelare. Högst upp kommer vi ut på tornens tak, där vakterna fick hålla utkik efter fiender. Vi kan vinka ner till väntande Björn och Errol samt njuta av den helt fantastiska utsikten!

Det är en helt fantastik dag, med strålande sol och klarblå himmel! Vi är i stort sett de enda turisterna för dagen, så Errol kan strosa fritt omkring!

När vi kommer tillbaka till våra bobilar suger det i lunchmagarna, så nu smakar det gott med en smörgås!

Här skiljs nu våra vägar – Christer och Marianne fortsätter mot Spanien och till sitt mål i Extremadura, med rovfågelskådning. Vi har varit där flera gånger tidigare och känner oss nöjda med det. Vi fortsätter istället på vår historie-resa i medeltiden!

Vi bestämmer oss slutligen att fortsätta till staden Estremoz, för ett återbesök och sova där över natt.

Vi kör direkt till det stora torget, mitt inne i staden, där vi sovit över natt tidigare. Men, oj; idag är det fullpackat med bilar! Det här är nog inget klokt val! Nej, vi beslutar oss för att fortsätta till en lite mindre stad och det får bli Vila Vicosa.

Vi har varit i Vila Vicosa tidigare. Den här staden är vår portugisiske vän Antonios hemstad och han tipsade oss tidigt om några sevärda pärlor här.

Idag ställer vi oss på en parkering intill Castellet och här tänker vi stå över natt. På ena sidan har vi slottsmuren och på den andra sidan har vi en fantastisk utsikt över dalen där staden slutar. Omgivningen runt Homer är helt inbäddad i lummig grönska!

Vila Vicosa är känd som ”prinsessan av Alentejo”. Namnet kommer av den bördiga jorden och de vackra omgivningarna. I den här regionen finns ett överflöd av marmor och en mängd stenbrott.

Eva och Errol tar sig en promenad, medan Björn tar siesta hemma i Homer. Vi strosar först runt hela Castellet och sedan ner till stadens torg. Praca Republica är kantat på båda sidor med apelsinträd och det vilar faktiskt en ljuvlig doft av apelsin i luften, trots den täta biltrafiken! 

Alla bänkar på torget är gjorda i marmor, till och med trottoarerna är kantade med marmor! Ja, det är verkligen en ”marmor-stad”!

I stort sett alla byggnader här har marmor-inramade fönster och dörrar. I ena änden av torget står den mäktiga kyrkan S. Joao Evangelista med hela sin fasad klädd i marmor.

När vi kommer åter från vår promenad har vi fått en bobilsgranne från Schweiz. Det känns bra att ha en granne, eftersom platsen är ganska avskild och undangömd.

Efter en stunds vila och Errolmat är det dags för oss att ta en gemensam promenad, alla tre. Vi gör helt enkelt en repris på Evas och Errols tidigare promenad. Det har vi ingenting emot!

Christer och Marianne ringer från sin ställplats i Merida, Spanien. De skryter över den och skickar sedan några bilder därifrån.