Tisdag 220201 Castro Verde – Guerreiro – Castro Verde

Vi får åter en strålande fin sommardag och just ingen vind! Vi bestämmer oss för att göra en utflykt, till byn Guerreiro, för att få möjlighet både till fågelskådning och växtskådning, i dess omgivning. Dock blir vi mycket besvikna när vi kommer fram!

Vi brukar ströva fritt omkring på fälten runt den lilla byn, men nu är alla fält upp-plöjda och man är dessutom i full färd med att stängsla in fälten. I fortsättningen kommer vi alltså bara att kunna gå fram och tillbaka på grusvägen, vilket gör det hela mindre intressant. Idag kan vi fortfarande gå på en sidoväg över de plöjda fälten, men alla de fina växterna och blommorna är ju borta. Cist-rosorna som blommar nu, finns dock kvar och på håll ser buskagen med blommorna ut som en stjärnbeströdd himmel. Det är vackert!

Cistros

Errol strövar dock iväg på vår gamla runda och lyssnar inte alls på oss när vi ropar att han ska komma tillbaka. Snart förstår vi vad han har för avsikt! Han tar sig ett dopp i en av de små barragemerna! Ja, men det var väl ändå klokt, eftersom det är en varm dag och det inte heller finns någon skugga här. Avsvalkad kommer han gladeligen tillbaka, redo för nya upptåg.

Vi kan skåda ett 20-tal fågelarter, men det är dock inga nya kryss för oss. Vi får snart vända tillbaka mot Homer igen, så Errol får äta sin lunch och dricka vatten. Våra magar börjar också knorra efter något innehåll, så vi går fram till byns lilla café för att se om det är öppet. Det sitter en äldre man utanför och han säger att det öppnar om ca 5 minuter. Ok, vi får väl se om det är ”portugisiska minuter”? Medan vi väntar strosar vi vidare genom byn, med sina charmiga små hus och ner mot floden.

Floden är dock helt uttorkad, så här finns just inget fågelliv alls. En Svart Rödstjärt knixar dock på en sten i flodfåran. Det är det hela! Vi vänder så sakteliga tillbaka mot caféet igen och se, nu förefaller det vara öppet.

Ägarna av caféet känner igen oss nu, efter våra tidigare besök, så vi hälsas välkomna åter. Vi frågar om det är möjligt att få köpa varsin smörgås och öl. Damen i caféet ser bekymrad ut och säger att hon inte just har så mycket pålägg, men något lovar hon att åstadkomma. Vi sätter oss utanför och väntar. Efter en stund kommer hon ut med en bricka, där hon serverar oss ”korvbröd” med stekt ägg inuti samt ett litet fat med apelsinklyftor och varsin öl. Vi är hungriga, så det hela smakar ändå bra, om än inte så mättande. Vi gillar det här genuina caféet, där katter, hundar och gubbar hänger runt borden med varsitt glas vin eller en öl. Hur stökigt och oordnat som helst, men så mysigt!

Så är det dags att åka hemåt igen, för eftermiddagen börjar bli sen och Homer-Zlatan vill inte missa en match! Björn står över dagens spel och istället kallas en reserv från Tyskland in. Tyskland får framförallt ägna sig åt närkamper med det holländska damlaget, medan Homer-Zlatan springer på de långa bollarna. När matchen är avslutad och vi börjar gå hemåt, dyker det upp en herrelös liten lurvig herre som genast förälskar sig i hollands damspelare. Den lille lurvige följer efter spelarna hem till Homer och hänger sedan kvar där, då det snart visar sig att han är lika förtjust i Homer-Zlatan som i Sienna. Till slut får vi låta Errol gå in i Homer, för att få slut på denna oändliga uppvaktning och då lufsar herr lurvig till slut vidare.