Tisdag 220222 Mérida – Puerto Lápice

Björn mår lite bättre efter god sömn och Alvedon. Eva får vara chaufför idag, så Björn får vila. Vi lämnar Mérida efter frukost och siktar på vårt mål för dagen – Puerto Lápice – Don Quijotes hemstad! Vi har övernattat i Puerto Lápice tidigare. För fem år sedan hälsade vi på Don Quijotes och Cervantes här.

När vi åkt ca 1 timme blir det plötsligt kö och vi får snigla oss fram hur länge som helst. Det här verkar ju vara oändligt! Vi ser flera polismotorcyklar som kör fram och tillbaka, vi tror att det är en olycka som hänt längre fram. Efter minst en timme tar det helt stopp och vi står stilla och bara väntar. Vi tar fram kikare och kan skåda en flock med vackra Helena- Astrilder som födosöker utmed vägkanten. När vi ändå har kikare framme skådar vi framåt, utmed färdvägen. Då får vi svaret på vad som hänt! I en rondell står det fullt med traktorer, som spärrar framkomligheten! Aha, de demonstrerar mot något! Efter ytterligare ca en timme kommer det en motorcykel-polis och stannar vid varje bil. Han meddelar att det kommer att ta 2 timmar till innan demonstrationen är över och trafiken kommer igång. Han råder oss att vända på vägen och finna en alternativ väg. Vilket vi genast gör. Vi väljer istället motorvägen mot Madrid, vilket blir mycket längre men känns säkrare.

När vi passerar området runt Caceres ser vi minst ett femtio-tal gamar som cirklar i luften. Det är både Gåsgam och Grågam, kan vi se. Det är alltid lika mäktigt att få dessa fåglar! De är så stora!

Strax efter kl 16 kommer vi fram till Puerto Lápice och då har vi bara gjort ett kort stopp för kissning och lunch-macka. Det står ingen husbil på ställplatsen, så vi kan verkligen välja plats.

Björn får stanna hemma och vila, medan Eva och Errol går iväg på välbehövlig promenad. Vi strosar fram genom den lilla staden. Här är helt öde och stilla! De få butikerna och barerna är för tillfället stängda. Vi ser totalt 4 människor, under promenaden, varav 3 är gamla tanter och den 4:e är en gammal man. Nu måste vi ju bara gå fram till stadens bibliotek och se om Cervantes sitter kvar där, vid sitt skrivbord!

Jadå, han är precis sig lik, som för 5 år sedan! Errol smyger stelt fram till honom och morrar dovt! Det är allt en skum gubbe, tycker Errol!

I romanen som Cervantes skrev om Don Quijote, nämns Puerto Lápice 4 gånger. En av gångerna skriver han så här:

”Och på tal om det sista äventyret fortsatte de på väg till Puerto Lápice, för där sa Don Quijote att det inte var möjligt att missa många och olika äventyr, eftersom det var en väldigt tillfällig plats”

Mitt i prick! Exakt så känns det att vara här!

Vi står fortfarande helt själva på ställplatsen ikväll. Vi är trötta alla tre, efter en lång dags körning! Imorgon hoppas vi komma fram till Costa de Levante vid Medelhavet, där vi får stanna ett tag och ta det lugnt!